Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Och modren bad derom f’ör sig och sina barn, och om
välsignelse för dem alla. Och medan hon bad blef det
lugnare inom henne. Hon vände sig derefter om för att
se på sina små och huru eldens sken dansade öfver deras
rödblommiga ansigten, och medan hon sag på dem och bad
för dem, insomnade hon.
När hon åter vaknade var det alldeles mörkt i stugan,
och hon kände en ängslan och förskräckelse komma öfver
sig, och kände en svår tyngd i hjerta och hufvud. Det var
som en stor, tung tår hade samlat sig der och ville icke
rinna, utan låg stel som bly. Makens död, sonen Anders’
bittra sinne och förebråelser, hennes ensamhet och den
dystra framtid, som låg framför henne, allt kom nu öfver
henne såsom ett tungt snö-skred och tycktes vilja alldeles
begrafva henne. Hon kände i sitt sinne Anders’ bittra ord:
((Hvarför skall man lefva ?»
Och höft tyckte, att hon gerna skulle vilja icke stiga upp,
utan ligga stilla för alltid.
Men hon steg ändå upp och klädde sig och gjorde upp eld
som vanligt och satte på kaffepannan. Ty fastän hon icke
var af de ödslande matmödrar, som dricka kaffe alla dagar,
så skulle dock nu, julen till heder, hela huset undfägnas
med kaffe.
Så tände hon ljuset i julgranen vid fönstret, som der
blifvit iordningställd aftonen förut, och så väckte
hon barnen.
«Julottan, barn, julottan!»
De små satte sig upp helt yrvakna och gnuggade sömnen
ur ögonen, spände upp dem och sågo ljuset brinna i
julgranen. Då kommo de ihåg, att det var jul och att de
skulle fara i julottan. Och då sprungo de upp och voro
snart helt muntra;
Modren redde till frukost åt dem och åt Anders, och gick så
ut att mjölka korna och se till de andra kreaturen. Sedan
kom hon in och klädde sig och barnen till kyrkfärdeiij
medan Anders, alltid tyst och trumpen, gick att spänna
Polle för skrindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
