Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Hon ropade sakta: «Anders, är du vaken?» Men Anders svarade
icke och blef nu helt stilla. Och då tänkte modren: han
har väl somnat.
Hon låg derför stilla, men vände sina tankar till Gud och
bad honom att han ville förändra ynglingens missnöjda och
bittra sinne. Och sålunda följde hon, utan att veta det,
den fromme Thomas a Kempis råd, då han säger:
«När du varnat någon för ett fel en gång eller två, och
han icke bättrar sig, då sag intet mer, utan ställ saken
till Gud.»
Och detta är ett både fromt och klokt ord. Ty icke gör
man någon bättre genom det att man kältar och träter på
honom. Men när intet annat hjelper, så hjelper bönen. Tro
mig, barn, den hjelper, på ett sätt eller på ett annat; och
ehuru det stundom vill kännas och synas för den bedjande,
som om Gud alls icke hörde hans böner, så får han i sinom
tid röna, att Herren är trofast och att «den söm beder,
han får, och den som söker, han finner». Ty, likasom de
ångor, som uppstiga från jorden och sedan återkomma dit
såsom välgörande regn, så är det med menniskornas böner.
Och om bönhörelsen ibland icke kommer på det sätt, som
du tänkt dig, så får du, förr eller senare, se att den
kommit, se att den börda, du bad måtte blifva aflyftad, har
blifvit aflyftad, att den välsignelse, du mycket bad om,
har blifvit gifven, och att du fått vida mer (ehuru kanske
på annat vis) än du bad om eller vågade tänka dig. Ja,
barn, hållen fast vid bönen; den är, när allt kommer till
allt, det enda, som riktigt förslår på jorden; den är det
underbaraste, men också det verkligaste och mäktigaste i
en menniskas lif. Ty den är lik ett sugrör till himmelen,
hvarigenom Guds lif och kraft kommer ned till oss. Herren
har sjelf gifvit oss detta sugrör i vår hand och uppmanat
oss att nyttja det rätt, på det att vi må kunna få allt det
goda vi behöfva. Men godt är ingenting, i sista ordningen,
utom Guds lif och ljus i våra hj ert an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
