Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordet Nirvana, som lemnats af Burnouf eller af hans
motståndare, så skall dock det begrepp, man bildar
sig om buddhaisten, aldrig kunna för honom blifva
fördelaktigt. Han liknar i flegma dessa unga
engelsmän, hvilka låta grannarne tala i sitt ställe, för att
icke alltför mycket trötta tungan.
Om vi emellertid närmare studera forntidens olika,
icke klassiska folk, skola vi kunna hopsamla några
lyckliga tankar för vår skattkammare, ej från deras
vetenskap, men från deras religion. Sålunda skola vi
hos aryas, midt under deras panteistiska dyrkan af
naturkrafterna, i hvilken det närvarande lifvets
förhoppningar äro förherrskande, möta idéen om själarnas
vandring, vare sig genom de högre himlarna, hvarest
de omklädas af en strålande eterisk kropp, vare sig
genom de lägre himlarna, hvarest de näras af Indra,
vare sig slutligen på jorden, hvarest de genomvandra
olika djurkroppar. Senare, då Indien styrdes af en
fast prestkast, då Brahmas idealistiska kult efterträdde
den ursprungliga naturalismen, trodde man, att själens
högsta bestämmelse var att vinna tillträde till de öfre
himlarna. Dessa åsigter om själarnas vandring efter
döden tyckas visserligen i sig innefatta idéen om
verldarnas flertalighet; men här är fråga om en rent
religiös åskådning, som ej har någon förbindelse med den
fysiska vetenskapen. Det kan emellertid icke skada
att ett ögonblick uppehålla sig vid dessa åsigter, hvilka
kasta en intressant belysning öfver historien om de
menniskoanden medfödda Sträfvandena.
»Själen går till den verld hon genom sina verk
tillhör, säger Vedas. Om menniskan utfört verk som
leda till solens verld, går själen efter döden till solen
Den menniska som sträfvade efter belöning för sina
goda verk går efter döden till månens verld. Der
måste hon tjena dem som erhållit uppsigt öfver
nymånens halfva. Dessa senare emottaga henne med
glädje; hvad henne sjelf beträffar, känner hon sig
hvarken lugn eller lycklig; hela hennes belöning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
