Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
hans fara — Skynda dig, Jenny, så framt da nå’nsin hoppas på
något godt af mig."
Jenny skyndade att uträtta sin matmors befallning, och
å-terkom snart med en plaid, hvari Edith insvepte sig, så att den
fullkomligt dolde hennes ansigte och till en del äfven hennes
person. Detta var ett bland fruntimmerna i detta och början
af det påföljande århundradet så vanligt sätt att ordna plaiden,
att Kyrkans vördnadsvärde vise, i den tankan att det gaf en
frestande lätthet för intriger, utfärdade mer än ett kyrkligt
påbud emot detta bruk deraf. Men som vanligt visade moden
sig för stark för den offentliga myndigheten, och så länge
plai-der fortforo att bäras, begagnade fruntimmer af alla stånd dem
ibland som ett slags kapuschong eller slöja. Sålunda inhöljd,
och hållande sin kammarjungfru under armen, skyndade Edith
med darrande steg till Mortons fängelse.
Detta var en liten kammare i ett af sido-tornen, dit man
inkom från ett galleri, hvari skildtvakten gick fram och
tillbaka; ty Sergeant Bothwell, som var samvetsgrann i att hålla
sitt ord och kanske äfven rörd till medlidande af fångens
ungdom och vänliga uppförande, hade besparat honom den
skymfen att ställa bevakningen i samma rum som han. Halliday
gick derföre upp och ned i galleriet med sin karbin på armen,
i det han emellanåt tröstade sig med en klunk öl ur ett stort
krus, som stod på ett bord i ena ändan af rummet, och
emellanåt gnolade på en munter Skottsk visa, —
"Emellan St. Johnstone och vackra Dundee
Du med mig skall följa så lycklig och fri —"
Jenny Dennison varnade ännu en gång sin fröken, att låta
henne styra om saken efter sitt hufvud.
"Jag förstår mig temligen bra på att sköta om ryttaren,
för allt hvad bister han ä’," sade hon — "jag känner bra
till deras natur: men ni får inte säga ett enda ord."
Hon öppnade derefter dörren till galleriet, i detsamma
skiltvakten vändt ryggen till den, och sjöng på samma melodi,
hvarpå han nyss gnolat, med en landtlig koketts skämtsamma
ton, —
"Om jag med en fattig soldat skulle gå,
Båd1 vänner och moder vredgades då.
En Laird eller Lörd bättre passa’ för mig;
Så, glad skall jag aldrig följa med dig."
"En ärlig utmaning, vid Jupiter," utropade skildtvakten,
i det han vände sig om, "och af två på cn gång; men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
