Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
när jag tänker på hur1 vi ska’ kunna dra’ oss fram i dessa
svåra tiderna. Jag ä’ inte heller rätt säker på om jag kan plöja
något annat ställe än Mains och Mucklewhame, åtminstone ha’
jag aldrig försökt någon annan mark, och det kommer inte att
falla sig naturligt för mig. Och inga af de närboende gods-ägarne
våga ta’ oss, se’n vi blifvit bortkörda som Non-konformister."
"Non-konformister, kära barn," suckade Mause, "ä1 det
namn som de verldsliga menniskorna ge oss."
"Nå, godt, godt! — vi skola behöfva bege oss till en
annan ort, kanske tolf eller femton mil härifrån. Jag skulle säkert
kunna bli’ en dragon, ty jag kan både rida och fäkta liten
smula, om ni inte komme skrikandes med edra välsignelser och
edra grå hår," — Mause’s utrop blefvo härvid ytterst häftiga.
— "Nå, nå, jag bara talte om’et, dessutom ä’ ni för gammal
för att sitta uppflugen på en forvagn, tillsammans med
korpralens hustru, Eppie Dumblane, så att jag inte rätt vet hur1 det
skall gå med oss — jag fruktar för att vi till slut måste fly
till bergen, till de vilda whiggarne, som de kalla dem, och se’n
kommer det att bli’ min lott, att bli1 nedskjuten som en
fågelskrämma vid någon stenmur eller skickad till Himla med ett
St. Johnstone’s ordens-band omkring halsen."
"Ack, min kära Cuddie, låt bli’ sådant ogudaktigt,
sjelf-viskt tal, hvilket ä1 ett misströstande om Försynen — ’Jag har
aldrig sett den rättfärdiges son tigga sitt bröd,’ säger Skriften, och
din far var en klok, rättskaffens man, ehuru något verldslig i
sin vandel, och bekymrad om jordiska ting, alldeles som du,
mitt barn!"
"Nå godt," sade Cuddie, efter en kort stunds
eftersinnan-de; "jag ser bara en hjelp för’et, och det ä’ att söka ställa’t
till rätta så godt sig göra låter, mor. Ni har en gissning, mor,
om en liten smula kärlighet, som ä1 mellan Miss Edith och unga
Mr Harry Morton, som borde kallas unga Milnwood, och att
jag emellanåt i all tysthet burit ett stycke bok eller en
bref-lapp mellan dem, och låtsat aldrig veta hvarifrån den kom, fast
jag visste det mycket väl. Det ä1 ibland rätt bra att se en
smula dum ut — och jag har ofta sett dem gå på den lilla
stigen vid Dinglewood-burn; men Cuddie nämnde aldrig ett ord
om’et för någon. Jag vet nog att jag ä1 temligen tjockhufvad,
men jag ä’ lika ärlig som vår gamla venstra för-oxe, stackars
pojke, som jag aldrig kommer att köra mer — jag hoppas att
de som komma efter mig, måtte bli7 lika beskedliga emot
honom som jag varit. — Men som jag nyss sa’, vi ska’ bege oss
af till Milnwood och berätta Mr Harry vår nöd. Dåm behof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
