Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08 ’ HENNING BERGER
därpå ångra sig: Nej, nej — hon hade sina
tvingande skäl, fast de äro mig förborgade. Och
katten sade långsamt, spännande ett par gula
ögon i hans:
— Kurr, kurr, kurr...
Pendylen slog och Ludvig blandade sin
pa-tienslek — denna, de ensammas fattiga bibel:
— Få se om den går ut — kanske — man
vet ju aldrig...
På bröllopskvällen, då Magda reste
hemifrån med nedgående nattåget, märkte Jakob att
något allvarligt förestod. Han anade det värsta
och jamade ynkligt Han fräste åt herr Otto, ville
klösa honom då denne försökte en smekning.
Men han hoppade oupphörligt upp i den
nygiftas knä, strök sig mot hennes kjol, släppte
henne ej ur sikte. Han följde stadsbudet, som
hämtade koffertarna ut i farstun, man hörde
honom jamande jämra sig i tamburen sen
dörren stängts, till dess Olga kom och tog honom.
Då herr van Brennessel kom hem från
stationen satt Jakob i tamburen, han sprang
genast ut i förstugan och spejade efter Magda
och han ville stanna därute, gå ner för trap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
