Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
det en monolog, men ibland svarade katten
med ett litet kurrande, och det lät som ett
instämmande: Visst har du rätt, du har så rätt,
så... vilket gladde honom. Det blev en
gam-melmansvana, han talade också till porträttet
av Magdas mor, hon, den döda, vilket nu
stod ensamt på skrivbordet. — Så skulle inte
Nanna — det var hans första hustru — ha
gjort, tänkte han, nej, det skulle hon inte. Hon
är död, men jag vet att hon lever! Den andra
är levande död — hur hemskt! Och han
nickade åt porträttet: lilla Nanna! Lilla Magda!
Ty fru Otto stod där också med sin pys på
armen, som hon smålog emot, och såg så ung
och lycklig ut. — Det skulle du, Nanna, inte
ha gjort, upprepade han högt.
— Kurr... sade Jakob.
Halvslumrande i sin stora ryggstol med
öron-klappar högst upp, tänkte Brennessel över sitt
gångna liv och mindes särskilt ofta den där
kvällen på landet, när Jakob kom. — Ett varsel,
tänkte han, en sån underlig förkänsla! — Jag
går aldrig från dig... ja, tack så mycket! Och
han blev bitter och tänkte ont, för att strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
