Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo I. Historien om herr van Brennessel och hans katt - I. Hur katten kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 HENNING BERGER
— Nej, liten, jag vet inte själv — allt blev med
ens så olikt — nästan overkligt — jag blev så
besynnerligt beklämd, nedstämd — ja, rädd, kan
jag säga. Jag tycker inte det är samma miljö
längre, utan en annan, som varslar ont... Se,
Inga, det där blodröda bakom de svarta
tallarna — det är framtiden, vår framtid,
förekommer det mig, ja, allas. Tallarna och himlen
höra ihop i bilden, det är så hemskt — det
är som om man inte mer hade något att
lita på — som om morgondagen och dagen
efter, och så vidare, väntade på en. Och nyss
var jag så trygg — kanske jag haft för bra,
kanske missunnas mig min lycka —
— Käraste lilla Ludvigpojken, vad är det för
prat — du har ju mig i all evighet — min
egen gosse — jag känner dig så väl, det är
den dumma historien om katten som nu inte
ger dig ro och får dig till att fantisera. Du
får inte skrämma mig så där — jag får också
lätt onda aningar och kan jaga upp mig — kom
nu skall jag söva dig...
Ett par läderlappar foro ilsnabbt i cirkel
kring huset, så nära att de nästan snuddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
