Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo I. Historien om herr van Brennessel och hans katt - I. Hur katten kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
Hon tryckte sig häftigt till honom:
— Tyst, tyst, Gud vad jag älskar dig! Men
nu ha vi ju varandra och kunna aldrig skiljas
annat än genom döden.
— Du går aldrig från mig?
— Ja£ går aldrig från dig. Du vet det —
Hon kysste honom innerligt.
De gingo in. Men på verandatrappan vände
sig Brennessel om. Och ånyo genomisades
han av denna skrämmande och gåtfulla känsla,
som naturen helt oväntat ingav honom, och
denna gång så häftigt, att hela hans
ansiktsuttryck förändrades. Med smärtsamt hopdragna
ögonbryn, djupa pannveck och munnen
förvriden, iakttog han det nyss så leende
sceneriet. Han hade mörknat som om en mask,
lånad från den stundande natten därute, täckt
hans ansikte, även ögonen voro svarta.
Hustrun kunde ej undgå att märka förvandlingen
och hon frågade förskräckt:
— Men, käre, vad är det då? Är du sjuk?
Jag känner knappt igen dig — du vet inte
hur du ser ut.
Stämman darrade av oro.
— Berger, En katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
