Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från vindbryggan, riddaren är borta, men väntas hem hvarje
stund, skynda dig därför, innan han hinner återtaga sitt ord.
Belgsting stod orörlig och lyssnade till mannens ord,
utan att något tillkännagaf hans afsikt att begagna sig af
det erbjudna tillfället.
»Engelbrekt befinner sig i lägret framför Nyköping»,
fortsatte Elof. »Med hästen, som jag anskaffat, skall du
tillryggalägga vägen dit på 8 timmar, och det är nu snart
midnatt ... när du samtalat med Engelbrekt, som du sade mig
var det enda, du numera önskade före din död, så rider du
åter hit igen, om så är din lust, och så byta vi plats igen.
Men framför allt är hastverk här af nöden, ty riddarens sinne
är vankelmodigt ... nu skall allt gå lustigt och lätt, men om
en stund kan det vara för sent. Fogden har gjort sig en
glad afton, och när han skulle fullgöra riddarens befallning
och lösa dina kedjor, gaf han mig nycklarna. ’Jag känner
dig som en ärlig karl, Elof’, sade han. Därför skall du nu
hjälpa mig att fästa kedjeskramlet på mig och sedan skall
du väl låsa till dörrarna, och när du kommer upp i
tornvåningen, så är fogdens dörr midt för dörren till trappan.
Där skall du gå in och lägga nycklarna vid dörren. Vakten
vid porten behöfver du ej väcka, ty nyckeln sitter i porten ...»
Under det han talade, spände han om sig de tunga
kedjorna och räckte sedan nyckelknippan åt den ännu tveksamme
Belgsting.
»Vännehandling är detta af dig, Elof», sade han dröjande.
»Du måste tala med Engelbrekt och lätta både ditt och
hans hjärta ... när jag härom natten stod utanför fönstret
till stugan, där han har sitt härberge, såg jag honom sitta
med hufvudet lutadt mot handen framför glödhögen i spisen,
och mitt öra hörde honom hviska ditt namn.»
»Och hvad var ditt ärende hos Engelbrekt den natten,
Elof?» sporde Belgsting.
»Detsamma som alltid, detsamma som hos dig nu ...
fast vägarna hafva gått i krok och varit vuxna af tistel och
törne, så att knappast en ärlig karl hädanefter vill fatta min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
