Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgifvenhet; hon var tillika nu så helt och hållet midt uppe
i det underbara, att åsynen af sonen föreföll henne helt
enkelt som ett svar från den heliga jungfrun, ett bevis på
bönhörelse. Väl fuktade heta tårar hennes bleka kind, väl
skälfde hon i hela sitt väsen, men det var ej verkan af en
förkrossande öfverraskning midt under den mest obemängda
lycksalighet. Det var en solstråle, som bröt fram ur de
svarta molnen, hvilka höljt hennes lefnads himmel, och som
nu vid lifvets afton omgöt henne med hela värmen af fyllda
förhoppningars frid.
Så flög det ena ögonblicket efter det andra, utan att
någon yttrade ett ord. Den sjuka lade sin hand på sonens
hufvud, liksom kort förut på faderns, och lyfte det upp, så
att hon kunde trycka en kyss på den fria, manliga pannan,
och därvid omslöt hon honom med sina armar, och hennes
hufvud sjönk ned mot hans skuldra. Fadern, den i lifvets
pröfningar härdade mannen, grät som ett barn.
Men så mycken rörelse måste dock inverka på den svaga,
aftärda stofthyddan. Herman kände, huru armarna småningom
liksom mjuknade, och varsamt förde han den
sammansjunkande kvinnan tillbaka mot dynorna i stolen.
»Moder, moder!» hviskade han, »skola så vi mötas,
endast ... endast för att skiljas i samma ögonblick?»
Den gamla slog upp sitt öga och lade ännu en gång
handen på sonens hufvud.
»Gud välsigne dig, min son!» sade hon med matt stämma,
men visade med den andra handen på fadern och tillade,
»klaga ej mera än han öfver de lotter, som Herren utskiftar!»
Och därmed fattade hon åter sin mans hand och såg så
mildt och vänligt på honom, som om hela hennes lifs kärlek
legat i denna blick. Herman föll på knä vid hennes sida
och kände, huru den moderliga handen sakta trycktes på
hans hjässa.
Men intet ord yttrades mera. När Herman såg upp, såg
han sin moders blick ännu lika mild hvila på sin fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
