Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför detta, och där hörde han nu tydligt ej blott de
samtalande, utan äfven något, som kom honom att stanna och
föra handen mot hjärtat.
»Det är din son, Richissa», sade en manlig stämma.
»Engelbrekt har fostrat honom till en man, som kan glädja
en moders hjärta, men som ock ... måste hafva satt en
törnekrona på din kärlek ... O, Richissa, Richissa, du milda Guds
ängel, som lidit så mycket, så outsägligt, ... o, att jag kunde
länka tiden tillbaka i sina spår ... o, att detta hjärta ägt en
ringa del blott af ditt hjärtas rikedom af tålamod, af kraft
att böja sig under det oundvikliga!»
»Tala icke så stränga ord, Johan», hördes en mild stämma
halfhviska, »och tillräkna icke dig hvad som vållats af oblida
makter ... Se, jag dör nöjd! Guds moder har hört min
varmaste bön att stå ren inför dig, innan jag skulle vandra
hädan. Och vid lifvets gräns, i dödens port ... där blifva
lifvets färger helt andra. O! haf tack, du heliga Guds
moder, och se icke vred på mig, om jag fordrat för mycket ...
om jag ännu i denna stund med bönhörelsens rikedom i mitt
hjärta känner en längtan ännu ... en längtan att trycka min
son i mina armar, att välsignande se honom, innan ögat
brister i min sista stund.»
Herman blef som en bildstod. Han vågade knappt
andas. Han visste icke, om han verkligen hörde hvad han
hörde, eller om icke allt var en dröm, en lek af hans
uppjagade inbillning, föranledd af den gamle fogdens tal. Men
en makt, som han icke kunde motstå, dref honom framåt.
Han visade sig på tröskeln, han störtade fram, och
badande i tårar hvilade ögonblicket därefter hans hufvud i hans
moders sköte.
Intrycket på den sjuka var ett helt oväntadt. Hon var
så förtrogen med tanken på sin son, som hon sett så många
gånger, och som hon hört talas om så mycket, fast hon af
kärlek till honom och till sin man kufvat sin moderliga
stolthet och det naturliga begäret eller behofvet att gifva sig
tillkänna och mottaga de kära bevisen på sonlig kärlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
