Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu vill jag tigga om förlåtelse vid hennes fötter»,
återtog patern, »och sedan ...»
»Sedan?» upprepade Engelbrekt då patern dröjde.
»Sedan går min vandring till det heliga landet ... där
vill jag finna den frid, som icke blef min lott här. Men vi
se hvarandra icke åter, förrän i detta heliga land ... jag
menar där uppe!»
»Och Herman?» sporde Engelbrekt.
»Det är om honom jag nu vill tala.»
Han förde handen innanför sin munkkåpa och framtog
en guldkedja, hvarpå hängde en ring, hvars sten glänste som
en stjärna i det mörka koret, dit endast en och annan
månstråle hittade vägen.
»Denna skall du gifva Herman», sade han, och hans röst
darrade, »och när jag dragit hädan, må intet vidare binda
din tunga. Tala och handla i allt, som du vill att jag skulle
talat och handlat. Och nu farväl! ... Hos den store konungen
se vi hvarandra åter! Där vill jag bedja för dig och Sveriges
rike, tills äfven du kommer och förenar dina böner med mina,
liksom vi bådo tillsammans som barn i din faders gård ...
Haf tack, Engelbrekt! Ditt hem har varit den biltoges hem,
ditt hjärta har varit syndarens vän ... Gud löne dig därför,
och hans välsignelse hvile öfver dig! ...»
Nattens skuggor bredde sig allt tätare öfver det lilla
kapellet, och träden därutanför rörde sig fram och åter för
vinden, men himlen sträckte sig hög och blå och stjärnsmyckad
öfver jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
