Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I en ting gören I mig mycken glädje med dessa ord,
vördige herre!» sade han, »därutinnan menar jag, att I
genom dem visen eder hafva på fullt allvar omfattat min och
allmogens sak, och redan det är mig belöning nog.»
»En annan hade vi dock tänkt oss», återtog dock
biskopen småleende.
»Så hafven I då mycket haft edra tankar på mig under
dessa dagar!»
»Om eder lära nu väl alla tala och tänka i Sveriges
rike!»
»Men knappast har någon tänkt eller talat om belöning,
medan arbetet knappt är framfördt till halfs!»
»Halfgånget arbete ligger slutet nära», sade biskopen,
»man kan det lätt bedöma. Och därför ... hvad skullen I
säga, om riksens råd erbjöde eder ett af de slott, som I nu
hafven tagit från de grymme fogdarne?»
»Ett slott ... Jag, Engelbrekt ... hvad sägen I, vördige
herre?»
Ett märkligt leende spelade om biskopens mun, och han
strök med en illa dold tillfredsställelse sina händer mot
hvarandra.
»I kunnen själf välja, Engelbrekt», tillade han, »riksens
råd skulle gärna se ett af de bästa i edra händer!»
Engelbrekts öga stod stilla ett ögonblick, men så
återkommo lif och eld däri, och han såg skarpt på biskopen.
»Underligt är edert tal, vördige herre», sade han, »och
knappast förmår jag fatta eder mening ...»
»Den är att taga efter orden! Besinnen eder icke länge ...
Nyköping, Ringstaholm ... sägen eder önskan af hjärtat ut!»
»Ja, vördige herre, jag vill säga ut min hjärtans mening,
och därtill behöfver jag icke lång besinningstid. Endast en
ting kan förmå mig att taga ett slott emot, och det är ...»
»Varen lugn, Engelbrekt, hvarje villkor skall uppfyllas!»
»Det villkoret kan knappast fyllas af eder», återtog
Engelbrekt leende, »det villkoret ligger hos Sveriges allmoge,
herre biskop. Endast om allmogens väl fordrar det ... då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
