Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den ändan hade biskopen denna dag infunnit sig i
Söderköping, och i hans sällskap var Birger Trolle och
brorsonen Bo Stensson.
Det var sent på kvällen som de lämnade den präktiga
byggnad — den nu så kallade Bosgården — som tillhörde
den rike Karl Knutsson (Bonde), och där de tagit in. När
de kommit till det anspråkslösa huset, där Engelbrekt bodde,
blefvo de genast införda i rummet. Engelbrekt hade hos sig
Herman Berman och en annan ståtlig karl vid namn Jösse
Nilsson. De höllo som bäst på med öfverläggningar om
morgondagens möte, då de tre herrarne infördes i stugan.
»I förundren eder helt visst öfver vårt besök», började
biskopen, »men när vi fått göra redo för vårt ärende, hoppas
jag, att I skolen finna vår ankomst vara eder till fromma.»
»Det tror jag ock», genmälde Engelbrekt, »ty annat än
rikets tarf lärer icke vålla edert besök hos mig!»
»Menen I det?» sporde biskopen, bemödande sig att
antaga ett fryntligt utseende.
»Hvad skulle det eljest vara?»
»Om det vore ordagrant efter som jag sade — till eder
fromma.»
»Mig till fromma ... ?»
»Ja ... tviflen I därpå?»
»Icke tviflar jag därpå, eftersom I sägen det, vördige
herre biskop Knut ... dock lyster det mig att veta, hvad I
kunnen hafva att säga mig, som är sådant, att det skulle
vara mig till fromma, utan att vara det äfven för riket.»
»Jag och några af rådet hafva granneligen besinnat de
ord, I saden nu senast, då vi församlade voro i Vadstena,
och vi hafva betänkt de mödor och det omak, som I hafven
påtagit eder för riket ... Sägen mig, Engelbrekt, skullen I
hafva något emot, om vi åt eder för allt detta utverkade en
belöning ... ?»
Engelbrekt såg upp på biskopen, som om han ansett sig
hafva hört orätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
