- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
72

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innersta tanke. Han gjorde icke vidare något motstånd. Han
lät sin anklagelse falla, och Västerås slott öfverlämnades
enligt dalallmogens önskan och riksens råds beslut åt grefve
Hans af Ewersten.

*



Senare på aftonen satt Engelbrekt i sitt härberge nere i
staden. En brasa flammade ur spiseln och spred sitt sken
öfver rummet och mannen. Engelbrekt satt och stödde hufvudet
mot handen, medan hans blick följde flammornas fantastiska
lek, där de flämtande slickade spiselmuren och tycktes hafva
så mycket att beställa, innan de dogo bort, för att
efterträdas af nya.

Hans anlete var blekt, det såg till och med lidande ut,
men det kunde vara en följd af spiselelden, liksom själfva
klippan tyckes mjukna, när hon färgas röd i aftonrodnadens
brand. Han framtog ett svart krucifix, som han en stund
andäktigt betraktade, medan hans läppar framhviskade ord,
hvilka icke voro ämnade att höras. Därpå knäppte han sina
händer tillsammans omkring det lilla krucifixet och försjönk
i bön.

Han märkte icke därunder, huru dörren öppnades och
en högväxt munk sakta inträdde. Det var pater Johannes.
Han stannade vid dörren, när han såg Engelbrekt bedja, men
när dennes rörelse utvisade, att han slutat sin bön, gick patern
fram och lade handen på Engelbrekts skuldra.

»Gud välsigne dig, Engelbrekt», sade han. »Den som
börjar i Guds namn, han kan ock med lugnt sinne tänka på
slutet!»

»Skulle det då blott vara börjadt?» sporde Engelbrekt
och såg vemodigt leende upp på den talande.

»Det är blott börjadt», upprepade denne med fasthet.

»Och hvaraf sägen I det så bestämdt, Johannes?»

»Jag kommer nu från slottet», svarade munken, »herrarne
hafva dragit sina färde till Räfvelstad. Fogden drog med fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free