Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därför uppfostrades han hos Engelbrekts fader, så att han
var Engelbrekts fosterbror. Allt var för oss gemensamt, våra
lekar liksom våra öfningar, till hvilka äfven hörde den
sällsynta konsten att skrifva och läsa. Men Engelbrekts fader
hade en gammal munk i sitt hus, och den gamle mannen ville
visa sin tacksamhet på något sätt, och så lärde han oss
klerkernas konst, ty äfven jag fick vara med därom. Så långt,
ser du, är din och min väns historia hvarandra lika. Du är
också fosterson i en Engelbrekts hus, och en munk har lärt
dig klerkdom.»
»Som I sägen, fader, så långt är det min egen historia,
fast jag varit ensam och I voren tre.»
»Historien är ock densamma för en del af det följande.
Det var på den oroliga tiden, då de svenske herrarna afsatte
konung Albrekt och tillkallade Margareta. Här uppe i Dalarne
brukade då vistas en af konung Albrekts män, en förnäm
herre, som hade en underskön dotter. Namnen göra intet till
saken, de måste förblifva min hemlighet. Men min vän lågade
snart af kärlek till den förnäma jungfrun, och hvad som var
underligare, hon besvarade hans kärlek. De trolofvade sig
med hvarandra, och min vän, som icke kunde begripa någon
skillnad mellan sig och den förnäme herren, annat än den
som låg i den senares större rikedom, anhöll hos honom om
hans dotters hand. Den förnäme herrn afvisade friaren med
förakt.»
Herman spratt till. Berättelsen tycktes fängsla honom helt
och hållet. Han kunde icke hålla tillbaka ett utrop af harm.
»Just i de dagarna», fortsatte munken, »skulle den
förnäme herrn draga bort till sitt hemland, efter som det var
slut med konung Albrekts regemente och han satt fången
nere i Skåne. Då lyckades det min vän att öfvertala stolts
jungfrun att öfvergifva sin fader och följa honom till Norge.
Engelbrekt afrådde, men jag tillstyrkte och jag erbjöd min
hjälp. Allt gick bra; i en aflägsen kyrka uppe i fjällen
förrättades vigseln, och när riddaren dragit sina färde, kom
min vän åter och tillträdde sin gård och lefde några år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
