Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 297 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, huru du vill, men klok är den, som lyder en god väns
råd ...»

»Tala, fader, jag hör dig ...!»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Richissa störtade fram mot munken i bönfallande ställning. (Sid. 300.)

»Jag vill tala om för dig en historia från min ungdom.
Den liknar i någon mån din egen historia, fast den, som jag
vill berätta, är fullt afslutad, då din är blott påbegynt. Jag
hade i min ungdom en vän; det var en rask och duktig sven,
bondeson liksom jag, och på långt håll släkt med Engelbrekt.
Vi uppväxte tillsammans, vi tre, och den ene hade ingen
hemlighet för den andre, fast min vän och jag voro hela
femton år äldre än Engelbrekt. Hans fader och moder dogo tidigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>