Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Framställning af Gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
vilja tänka på verkliga vädurar eller lejon; på djuret
tänkte i Kemi ingen; det var endast en sinnebild,
eller - ännu noggrannare uttryckt, det var endast
en bokstaf. I många kristna kyrkor se vi en dufva
anbragt i taket, på predikstolen eller på altaret -
skulpterad, målad, eller förgylld. Men hvem kan göra
kristna religionen den förebråelsen att dess Gud är
skapad som en fogel? Dufvan skall betyda den heliga
Anda; den är en sinnebild och intet vidare. Hvem
känner ej påskalammet? Måladt, skuret i trä, hugget
i sten, förekommer det tusentals gånger i kyrkor,
kapeller och annorstädes. Men kan någon förebrå
den kristne att dyrka ett får såsom Gud? Och till
och med om en troende själ knäböjer för påskalammet
och i bönen lyfter hjerta och händer, så tillber den
likväl ej djuret, utan sin frälsare, stiftaren af dess
religion, som här är genom en sinnebild framställd
under skapnad af ett lam.
Just så och ej annorlunda förhåller det
sig med de egypliska gudabilderna som hafva
djurgestalt: de ansågos ingalunda såsom djur. Så
bär t. ex. lejonsfinxen ofta Egyptierns vanliga
hufvudduk, ja, stundom den brukliga halskragen, -
ett bevis att ingen dervid tänkte på ett verkligt
lejon. Så se vi äfven när vårt påskalam bär en fana,
att det här ej är frågan om ett verkligt lam. Mången
gång har lejonsfinxen äfven ett menniskoansigte,
detta är endast ett medel att genast göra tydligt
för åskådaren att här ej framställes ett djur, utan
en personifikation af en gudom.
Sfinxerna hafva blifvit mycket missförstådda. Man
sade: »Lejonkroppen betyder styrkan, menniskohufvudet
visheten.» man kallade den bakåt nedhängande
hufvudduken, en slöja och uppgjorde fabler om
hemlighet och förborgad vishet; Grekerna efterhärmade
sfinxerna, utan att begripa dem, men satte dem,
medan de egyptiska deremot lågo, gåfvo dem sköna
qvinnoansigten, stora bröst och väldiga vingar;
äfven hos oss framställas ännu sfinxer, som man väl
stundom ger en duk öfver hufvudet, så att man ej kan
se något af detsamma (just emedan man derigenom vill
antyda en hemlighet). Intet af allt detta förekom
hos de egyptiska sfinxerna - de voro vädurar,
mången gång med en förgylld solskifva på hufvudet,
sällsyntare förekommo de såsom lejon, till en del
med menniskoansigten.
I stället för sinnebilder af sten
höllo Egyptierna stundom här och der lefvande.
I stället att af sten hugga en krokodil eller
en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
