Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande baronen i armen, viskade han glättigt: »Vid mitt
Uv, är det icke verser... de måtte vara klassiska, att
döma av överskriften: ’Blygsamma sippor, ägnade den
gudomliga’».
»Och om det gällde tre bålar — därmed bör han vara
försonad — så måste jag se hur von Gösses poetiska ådra
flyter.»
Och Wirén läste halvhögt den oskyldiga utgjutelse,
som kammarjunkaren skrivit på aftonen, då han, skild
från föremålet för sin dyrkan, kände ett mäktigt behov
att låta sina känslor uttala sig i rim:
BLYGSAMMA SIPPOR
ägnade den gudomliga.
Som en doftrik solros vänder sig
Emot solens djupt fördolda öga,
Så, o Amelie, jag blickar ock till dig,
När kvällen ses i västerns våg sig löga
Uti det kristallklara bad
För fantasiens vingar din bild i strålar
Sig stal intill mitt öga så förtjust och glad,
Att Tegnérs pensel ej en sådan målar.
Jag fann i Norrkärrs gröna park,
Där apelsinen du mig skalte,
Att jag ej längre nu var stark
Och fann att bröst vid hjärta talte.
O, må till slut, gudommeliga,
Oss trohet så tillsammanviga,
Förutan svartsjukans dystra sorg,
Som Fritiof med sin Ingeborg!
Wirén hade knappt utläst sista raden och borttorkat
den imma, som kammarjunkarens elegi frampressat
mellan ögonlocken och glasögonen, då von Gösse inträdde
med en biljett i handen, vilken han lämnade assessorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
