Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han begagnat sina ögon, men lyckligtvis för
dig Hr ej själen alltid med, då de dröja på dig.“
“Du måtte väl aldrig vilja påstå att han
anser mig för obetydlig att vinna hans
uppmärksamhet? Dock, jag skulle nog kunna
tilltro dig en sådan artighet."
“Jag menade blott att han ofta är
tankspridd ... Men vi tala icke om grefven nu, utan
om dig. Vill du uppfylla min bön?“
“Nej !“
“Du måste besinna dig bättre, ty, som jag
nyss sade dig, det händer att äfven mitt
tålamod kan ha én gräns. “
*Än 8e’n? Låt oss komma till gränsen!“
“Jag trbr ej att detta vore önskligt.. låt
qss hellre undvika det! Det, hvarom jag
bön-fäller hos dig, är för bådas vår framtida
säll-het, och tro mig, älskade Julia, medan ännu
tid är: dessa intressen äro för dyrbara att
v&gas på ett tidsfördrif, som ger dig blott ett
ögonblickligt nöjel*
*ViU dn erkänna en »ak* Rudolf: att du
8r svartsjuk’ på grefven?*
“Jag tror icke att jäg är det ännu, men,
för att genom den fullkomligaste öppenhet råda
dig till försigtighet, vill jag tillstå att jag är
på väg att bli det. Dock: min Julia“ — här
kastade Rudolf sin arm kring hemes hf och
drog henne intill sig— “skall veta atti bandia
ti&som hannes pligt ooh kärlek bjudai“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
