Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig, och (hvad som kanske blir dig ett ännu
värre straff) din obetänksamhet skall slutligen
beröfva dig din mana aktning.11
“Rudolf, jag tror bestämdt, ja, bestämdt
tror jag att du blifvit tokig!“
Nu började Julia gråta och storbeklaga
sig öfver att hon icke dött, när hon var sjuk
i vintras. Hade hon trott då, att hon skulle
lefva för att erfara en s&dan förnedring som
denna, skulle hon sannerligen icke bedt Gud
om ett så herrligt lif. Men hon kunde väl dö
’ ännu, om det komme derhän att hennes
oskyldigaste handlingar misstyddes och förvändes.
“Min dyra Julia, så oförståndigt får du ej
tala. Lofva mig blott att du hädanefter vill
uppföra dig med den värdighet, som tillkommer
en gift q vinna, och vi skola sluta fred för
alltid, ja, jag lofvar dig heligt — för alltid!“ .
“Nå, hvad är det då jag skall låta. bli?“
“Det är mycket, det. Nöj dig med> min
arm, när vi gå ut att promenera, låt mig bära
din parasoll, din schal, dina blommor, låt mig
springa hvart helst du behagar, men visa att
du kan lefva utan att grefven hvar stund skall
vara omkring digl“
PEn sådan förändring skulle vara högst
en£aldig, att icke säga löjlig; ocå komma
grefven att-tro dét jag verkligen på något sätt
utmärkt honorn.^
“Derom kan han väl ioke tvifla, s& vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
