Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då Lavinias förlofning med baron
Gotthard L. är en längesedan känd sak, skola
vi icke uppehålla oss med någon onödig
hvar-ken in- eller utveckling af detta förhållande.
Baronen var ung, men ej nybegynnare i
kärleken. Han hade ett hjerta kanske alltför
snart färdigt att brinna; och hans utseende,
hans skick, hans intagande ton, ja, sjelfvahans
sjuklighet gjorde honom intressant, isynnerhet
för en qvinna mäktig af djupa intryck och
ännu obekant med den svärmande poesien i
det första uppvaknandet.
Lavinias genk:‘r ek var snart det mål, han
sträfvade att vinna, och hans önskan blef
ingen hemlighet för hvarken staden eller henne
sjelf. Lavinia gaf dock icke sitt hjerta vid
första stormningen: hon hade afslagit för många
anbud att så alldeles utan öfverläggning skänka
sin tro åt en man, som, hvad än hennes känsla
talade för honom, förnuftet dock sade henne
icke skulle bereda henne någon varaktig lycka.
Men kunde Lavinia gömma på sin själs
heligaste hemlighet, så var likväl Gotthard en
älskare, som egde förmåga att slutligen
framlocka den. Och då han ömt och ljuft, med
kärleksglödande ord, klagade öfver sitt tomma
lif, icke upplyst af den sol, som värmer och
lifvar allt — då han sade: “Så ensam som
jag är i verlden, ocli som jag varit nästan
alltsedan min födelse, känner jag likväl att
vissheten om din kärlek skulle lägga år till mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
