Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ni vore ännu sjukare o. s. v., så talar jag
aldrig uppriktigt med er mera. Aldrig i tiden.
— Jag brukar ju precis veta hur mycket
jag vågar säga till er... Jag brukar ju kunna
akta mig...
— Och om ni tror, att jag sitter här och
poserar för er!... de gråblå ögonen blixtrade
emot honom, hon ångrade häftigt sin egen
öppenhjärtighet nyss. Det är inte »godhet»
hos mig — inte alls. Det är något helt annat,
något medfödt — en »ohjälplig skavank», som
ni mycket riktigt säger. När vi voro små,
kallade bröderna alltid Agnes för »Agnes» —
men mig, som är född emellan dem, kallade
de bara »syster». Fastän vi både grälade och
slogos, hörde jag liksom till dem på ett annat
sätt. Och jag har det allra ömkligaste behof
af att känna mig höra ihop med allting omkring
mig. Det är bara det.
— Och ni har aldrig behof af att någon —
de små barnen o. s. v. — att någon skall säga
»tack» ?
— Joo, sade Ebba dröjande. Kanske.
— Ser ni! Ser ni! Efter hand kryper vi
upp på vår sockel, vi också. Kanske är den,
när allt kommer omkring, nästan lika hög och
präktig som syster Agnes’.
Ebba uppgaf att öfvertyga honom om sin
kallelse. Hon mötte hans blick och uppgaf det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
