Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
hela världen och allt, som finns i den, som
jag gör...
— Tänk — sade han — tänk, att ni, n i,
som tyckes så säker på er själf, så hög och
oåtkomlig — die Jungfrau, die Siegesyöttin, dan
Freifräulein, som er gamle beundrare i »Hotel
Rose», det gamla landtrådet, brukade kalla er!
— att också n i går och bär på en sådan
ohjälplig skavank.
Hon nickade med sammanpressade läppar
och plötsligt glänsande ögon.
— Ibland, sade han långsamt efter ett par
sekunders tystnad, tror jag det om er — det,
ni nyss sade. Ibland inte.
— Ni har aldrig sett mig ihop med små
barn och sjuka eller olyckliga människor, sade
Ebba lågt. Hennes läppar darrade. Hon
mindes sin starke far på båren, men om det
kunde hon inte tala.
— Nej — det har jag förstås inte, sade
han långsamt. Han såg ned och ett par
ögonblick tego de bägge.
— För resten behöfver ni ju inte gå långt
... Han såg upp på henne.
— Låt bli! ropade Ebba hotande, ännu med
tårar i ögonen, och kunde ändå inte låta bli
att draga på munnen, när hon mötte hans
skälmaktiga blick. Om ni nu säger, att n i alltid
är till hands, att n i ju är sjuk och skulle önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
