Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Helsingfors till Lübeck. — Öfver Holland till Normandie. — Rouen. — Saint Malo. — Anblick af Atlantiska oceanen. — Ebb och. flod. — Sjömännens och fiskarenes lif. — Mont Saint Michel. — Rocher de Cancale. — Öfver Jersey och Granville till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han är kanske ej mera der för att berga skörden.
Det sjungande hafvet, som vaggar hans farkost, lockar med
större makt hans håg. Under vår- och sommarmånaderna
råder här vid kusten stor verksamhet, när kabeljofiskets
tid är inne. (La pêche de la morue). Perus, Kaliforniens,
Australiens guldgrufvor äro småningom tömda, men sekel
efter sekel finner folket här i hafsfisket en rikedomskälla,
som aldrig utsinar. De oerhörda fiskstimmen återvända
oföränderligt på samma tider till samma stränder för att
låta fånga sig.
Den ljufliga friskheten af Atlantens bittersalta våg är
öfver all föreställning, och när man kastar i den sin skröpliga
„gamla menniska“, uppstår snart ur hafsens djup en ny
och förbättrad, tycker man sjelf. De gamles myth om
Venus uppstigande ur hafvets skum förefaller helt
sannfärdig och i synnerhet skön och sinnrik när man, stående
på la plage, ser det ena vackra, ungdomliga qvinnohufvudet
efter det andra höjas öfver vågorna och hvita
armar behagfullt brottas med dem; men äfven här är det
sublima och det löjliga blott ett steg från hvarandra,
understundom.
Jag tänker, när jag vill skratta, på en „bourgeois“
med sin „bourgeoise“ i deras åtsittande badkostymer kring
omfångsrika figurer, som flöto på vattnet såsom talg. Ovana
vid hafvet, — (de voro äkta landtkrabbor) — visade de
yttersta respekt för det våta elementet. Men efter man
nu engång hade bestått sig en badresa, så skulle man
bada! Med manlig beslutsamhet drog le bourgeois sin
gumma med sig i hafsens djup och snart funno de sig
här så väl, att de hand i hand plaskade som två lekfulla
flodhästar. Ja, de smålogo åt hvarann likt lyckliga barn,
tills tiden syntes dem inne att verkställa sitt återtåg öfver
torra landet i drypande och nu plastiskt åtsittande drägter.
Man kunde ej slita sin „tjusta blick“ från denna tafla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
