Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Mitt lif hade hittills varit vida skildt från hornbo-
skap, och jag hade intet begrepp om konsten att styra
dem. Hvad som menades med ”åtoxen” såsom motsats-
till ”frånoxen”, då båda voro på samma sätt fästa vid
en och samma vagn och under ett och samma ok, hade
jag mycket svårt att gissa, och den skillnad namnolik-
heten innebar samt hvarderas olika plikter voro som
grekiska för mig. Hvarför kallades icke ”frånoxen” ”åt-
oxe”? Hvad var anledningen till denna skillnad i namn,
då det icke fanns någon i sak? Efter att hafva satt-
mig in i användningen af ”ptro”, ”hå ja”, ”åt dej”,,
”hej” — hela det språk som talas mellan oxar och kör-
karl — tog herr Covey ett ungefär tio fot långt och en
tum tjockt rep och lade ena ändan om hornen på ”åt-
oxen” och gaf den andra åt mig, sägande till mig, att
om oxarna skenade i väg (som den skälmen visste att
de skulle göra), måste jag hålla fast i repet och stanna
dem. Jag behöfver icke säga någon som är förtrogen
med vare sig styrkan eller lynnet hos en otamd oxe, att
denna befallning var ungefär lika orimlig som befall-
ningen att stångas med en ilsken tjur. Jag hade aldrig
kört oxar förut, och jag var som körkarl så otymplig
det låter tänka sig. Jag kunde icke anföra min okun-
nighet inför herr Covey, ty det fanns i hans sätt något
som förbjöd hvarje svar. Kall, frånstötande, butter,
med ett ansikte som bar alla spår af tadelsjukt högmod
och ondskefullt allvar, afvisade han hvarje närmande.
Han var icke en stor man — icke mera än sex fot skulle
jag tro, korthalsad, rundaxlad, af raska och spänstiga
rörelser, tunt och varglikt ansikte samt ett par små
gröngrå ögon, liggande djupt in under en panna, utan
ädelhet och i en beständig rörelse, som uttryckte hans
passioner snarare än hans tankar i tydlig skrift, om än
utan ord. Hela hans varelse utgjorde en ytterst trotsig
och dyster, obehaglig och frånstötande uppenbarelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
