Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- POF ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansigtet (i köld och blåst). Upp-pytt, adj. 1)
uppblåst, upp∙pöst; 2) stolt, retad. G.
PòFFEN-PIL, f. Carolina∙poppel. Sk.
POGGE-HATT, pogge-spy, pogge-ört,
pogg-råkker, a. pugga.
PÓJKA, pójka-knöl, -kävling, -trasker, -snyffel,
pójk-gvadd, -slunt, -syring, -vasker,</i> s. pajk.
PóKKATER, adj. tvungen, nödsakad. ”Ja ä
pókkater te sta’n i móra”. Nk. ”Ja ä så illa
pokkat”. Vl. Eg. p. p. af pókka, sv. pocka, v. n.
PóKK-SKÖS, adj. som står bra på sig;
påstridig; med bibegrepp af oförskämdhet. Vl.
POLI∙MASARE, m. 1) person som kringbärer
smått kram till salu. Ög. (Ydre); 2)
järnvägsarbetare. Vg. (Skarab.). Jfr masa.
POLISK (ljudvigt på sista stafvelsen), adj.
bakslug, listig, förslagen. Svina∙polisk, id. Götal.
Sväjna-polisk. G. Smdr. af politisk. D. polisk.
Poliskhet, f. bakslughet, illistighet. Vg.
PóLL, m. 1) takstång som ligger under näfvern
och halmen. Vg.,dls.; deraf tak∙póll, m.
tak∙póll∙rång (pl.-ränger), m. id. Vg.; 2) större,
rundt trästycke, som hänger öfver takryggningen
för att hindra densamma att bortblåsa. Dls.,hl.
Póll-trä, n. id. Hl. (Värö). D. d. poltræ, n.
id.; e. dial. pollard-tree, kapadt, afhugget träd
(Forby, East–Anglia 2, 258).
PóLLE, m. 1) häst; lockelseord. ”Pólle, pólle”! G.,
bl.; 2) vanligt hästnamn. Allm. Gr. πῶλος, föl, ung
häst; lt. pullus; sp. pollino; frans, poulain; it.
puledro.
PóLLRA, f. rundt flöte af näfver på nät. Ul.
S. kóllra.
POLLÄT, m. oblat, nattvardsbröd. Vm.
(Norbergs s:n).
POMMERN. ”Vara på Pommern”, säges om
soldater, som ej äro fullt vapenöfvade så att de
kunna instickas i lederna utan måste särskilt
öfvas. Hs. (Bj.).
PóMPA, f. glasflaska. Åm.,hs. (Ljusdal,
Jerfsö, Db.).
PóMPÅ, f. näckros: Nymphæa. Fl. (Öb.).
Noórdfries, pompa, id. Fries, bot. utfl. 2, 89.
PONA, v. a. 1 tukta, fara illa med en, gå
illa åt någon, preja. ”Jò likkje bedreveli sinn
óm de att du varst sä där pona”. Hs. (Db.).
Jfr lt. pun-ire, v. a. tukta, straffa; wal. pwnio,
v. a. slå.
PONDE, m. en knippe fälbröd, hvarje bröd 1
eller 1 ½ aln i gftnomskärningslinje och 3 tum
i tjocklek. Tre sådana bröd utgöra en ponde,
som dessutom innehåller mellan bröden inlagda
ostar och kött. Fl. (öb.).
Pond-rämse, n. ett omslag af bågar, vidjor
och halm som omsluter ponden. Fl. (Öb.)
POP, m. fjärt. Vl.
Popa, v. n. 1 fjärta. Vl. (enl. Herv.,Id.).
Póppa, id.; om barn; Sk. (Skanör). Holl.
popen, v. n. cacare.
POPP, m. härfogel: Upupa Epops.
Benämningen har afseende på lätet. Sk. O∙ärings-fógel,
m. id. Tros förebåda dyr tid. Hl. S. o∙ärlng.
PóPP, póppa, póppe, s. pappe.
PóPPA, s. pop.
PORA, pura el. påra, v. n. 1 smått och sakta
arbeta, göra något småningom; arbeta långsamt
Hs. E. pore. Jfr påra.
Pórka 1, v. n. 1 1) smått arbeta, något litet
arbeta, uträtta något af icke särdeles vigt;
i synnerhet om äldre personer och barn. Vl.
Purka, id. ”Ja purka så mykket ja órkar”!
Sm. Pyrka, id. ”Góbben går å pyrkar mä
träarbete, sitter å pyrkar mä träskedar,
svavelstikkor, notbinde att’n får dagjen till ända”.
Fl. (Ingo); 2) med mycken omsorg hushålla. Sm.
Purker, m. purka, f. sträng hushållare. Sm
Purug, adj. småfärdig. Hs. (Db.).
PóRKA 2, v. n. 1 vara otålig, ond och
knarrig. Vm.,sm. Parrka, v. n. 1 1) smågräla.
”Purrka å murrka”. Ög. (Ydre); 2) visa sig
olydig eller stursk; mest om barn och tjenstefolk.
Sdm. D. d. purke, v. n. vara knarrig, smågråta!
Jfr purrig 2.
Pórk, n. envishet. ”Mä snórk å pórk”. Vm
(Herv., Id.). Jfr Ihre, gl. 1, 356.
Pórken” purrklg el. purrken. adj. 1) olustig
obelåten. Pósket, surmulen. Vl. (Fryksd.); 2)
sticken, förargad, tvär. Sdm. (Ornö),
nk.,ög.,sm. Pursken, id. Hs. (Db., Bj.). Pörkug, id.
Vm.; 3) eländig, usel, fattig. ”Dä ä purrket
mä dem”. Sm. D. d. purken, sticken, kort
för hufvudet.
Purker, m. litet gråtigt gossebarn. Sm.
PóRKA 3 el. purka, f. 1) sugga. Jtl. (föråldr.),
hj.,vl.; 2) gråsugga; Oniscus asellus. S. Hl.; 3)
tjock, klumpig och oformlig varelse; kort och
tjock qvinna. Sm.,hl.,ög. Fn., n. purka, f.
sugga; lt. porca, f. id.: gr. (fornattiska) πόϱϰος,
m. svin.
PóRKA 4, s. pora.
PóRKEN, s. pórka 2.
PóRLA, v. n. 1 1) eg. (såsom i riksspr.)
sakta koka; 2) låta som när något sjuder eller
kokar. ”Dä porlar i buken”. Vm.
Pórla, f. 1) liten blåsa, som uppkommer i
en kokande gryta. Sdm.; 2) bläddra på vatten
och andra flytande ämnen. ”Hä väntar regn;
hä står pórlor på vattne”. Fl. (Nl.): 3) flöte
på nät. Hs.
PORO, s. parer.
PóRRA 1, v. n. 1 pocka. Hs. Jfr holl.
porren, v. a reta, drifva på.
PóRRA 2, v. n. 1 1) sjunka; 2) drunkna.
”Hade ingen varit å hulpit honom, så hade han
pórrat ner”. Bl. (Gemshögs s:n).
PóRRED, s. purrig 1.
PóRSSA 1, v. n. 1 brista ut i häftigt och
oanständigt skratt. ”Han pórssade te”. Vm. (Herv.,
Id.), sdm. Jfr pråssa.
PóóRSSA 2, v. n. 1 frossa. Sveal.
PORT-SKÖVE, u. port-lider, skjul. Sdm. (Ö.
Rek.). Fsv. porter, m. port. Birg. Up. 3, 188.
Ivan 4167; fn. port, n. id. Jfr skjuva.
PóRRUG, s. par.
PORT-VAVLE, s. vagel.
PóSKET, s. pórken.
P0SS, adj. vid elakt lynne, surmulen. ”Du ä
så poss i da”. Hl. (Halmstad, Voxtorp).
POSS el. påss, m. hvarje drag ur en
tobakspipa. Sdm.
Possa el. påssa, v. n. 1 bolma, utstöta
rökhvirflar. ”Han sitter mä pipa å possar. Um
en tänner ell på löst krut, så possar dä bara”.
Nk.,sdm.
PóST (pl.-ar), m. 1) upprest pumpstock.
Sk,,hl.; 2) mindre bro öfver diken. Bhl. D. post, pump.
PóSTA, v. a. o. n. 1 pumpa. Sk.,hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0538.html
