Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PLU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pluttrer, m. en som talar smått för sig
sjelf. Sm.
Pluut (ipf.-ä), v. n. prata. Vb.
PLyte, n. mun med stora läppar, trut;
föraktligt. Hs.—sdm.
PLUTT, m. 1) en afsågad eller afhuggen
liten del af en stake eller dylikt; 2) tapp; 3)
barn; smeknamn. Vg. (Skarab.).
PLUTTRE-STUVVER (pl.-stuvra), m.
penningar, som blifvit afsatta eller afsättas för att
”pluttras bórt”. ”Du sa få nåra pluttrestuvra”, du
skall få litet penningar att roa dig med. Vg.
PLYGG, m. 1) plugg. G.; 2) skopinne, pligg.
Kl.,öl.,sk.,bl.; 3) knubbig, ovig pojke. G. Plögg,
m. id. Kl. Pligger el. pligg, m. skälm. Hs.
(Db.). Jfr. plagga 2.
Plygg∙syl, m. grof syl. Bl. Plygg∙söjl,
m. 1) id.; 2) envis, grinig pojke; förarglig
menniska. G.
PLYS, m. liten gosse, pys. Vg.
PLÅGG, plågga sej, s. plagg 3.
PLÅNETE el. plånäte, m. 1) eg. planet; 2) de
synbara linjerna i huden på flata handen, af hvilka
teckningar man förmenar sig kunna förutse en
menniskas öde. ”Läsa plånete”. Sm.,ög. ”Läsa
planät”. Sm. Plånettär, f. pl. id. ”Läsa plånetträn
å ejnom”. Vb. Dessa talesätt ha ursprungligen
användts om den kloke, som troddes i stjernorna
kunna läsa menniskornas blifvande öden. Bay.
planete lesen einem, id. (Schmeller 2, 335); holl.
iemand zijne planeet lezen, id. Jfr planet.
PLÅNSÄ, s. plummsa.
PLÅT (pl.-ar), m. 1) ett litet stycke.
Fälleplåtar. m. pl. små svedjelands-stycken. Ög.,sm.;
2) stor lapp ; deraf plåta på, v. a. 1 lappa
(kläder). Ul; 3) låg ljusastake af bleck. Vg.
PLÅTTS, m. ljudet, då man plumpar ned i
vatten. G.
Plåttsä, v. n. 1 åstadkomma ett sådant
ljud; plumpa eller plumsa ned i vatten.
Plånsä, id. G.
PLÄGA, v. a. 1 1) vårda, tillse. ”Vill du
pläga kretera, me’n ja ä bórta”? Kl.; 2) (såsom
i riksspr.) förpläga, undfägna. ”Han pläga mä
sä oliklit”. Vb. Fsv. plægha, v. a. a) vårda,
underhålla; b) väl mottaga, undfägna. Ansg. s.
101; fn. plæga, vårda, behandla väl; d. pleie;
fht. phlegan.
Pläga, p. p. för mycket förplägad,
drucken. Vb.
Plägal, plägali, plägsam el. plägasam, adj.
som älskar starka drycker, gerna dermed vill
förplägas; begifven på fylleri. Vb.
Pläganing, f. undfägnad, förplägning. Vb.
PLÄGEL, s. plagga 1.
PLÄJTÄ, f. plätt, pladaska (af något utplattadt
mjukt). G.
PLÄNTA 1, f. planta. Dl.
Plänt-lavi, m. plant-lafve; plantsäng (utan
för fönstren), att deri plantera kålfrön. Dl.
(Elfd.). Plänt-lava, m. Dl. (Malung).
PLÄNTA 2, v. a. 1 pränta, texta. Dl. Pläänt
(ipf. pläntä), v. a. 1) pränta, skrifva vackert )(
rota; 2) närma tryck, texta. Nb.vb. Jfr pränta.
PLÄTT, s. plätta.
PLÄTTA, v. a. 1 slå sakta, lindrigt. ”Plätta
te en”, ge ett lätt slag med handen. Svea-,
Götal. Pläätt (ipf. plättä), v. n. smälla doft.
Dem plättä å skaut vä nalta laus-krut”. Vb.
S. pjätta. Gr. πλήσσειν, attiskt πλήττειν, slå,
hugga, stöta; fe. plättan, v. a. alapas incutere,
ferire. Joh. 19: 3. Jfr plagga 1.
Plätt, m. 1) litet slag med flata handen
eller fingerspetsarne; smäck. Svea-, Götal.
Platt, m. id. Sm.; 2) litet stycke (svedjeland).
Ög. (Ydre). S. plåt. Fsv. plætt, lindrigt slag;
fe. plätte, m. örfil.
Pläta, v. n. 1 nedhugga små skogsdungar
(till svedjeland). ”Pläta å i änga”. Ög. (Ydre).
Plättsa, v. a. 1 freqv. slå mycket sakta,
lindrigt med fingerspetsarna. Sm.
PLÄTTSA 1, f. tunn sockerskorpa. Vg.,sm. Af
sv. platt, jämn.
PLÄTTSA 2, s. plätta.
PLÖDER-TÅNG, m. Zostera marina. Sk. (Ox.).
PLÖDDRA, v. a. 1 medelst ältning bereda
torf. Sk. (Albo). D. pluddre.
Plödder-bör, f. den bår, hvarpå den
beredda torfmassan forslas. Sk.
Plödder-tórv, m. sålunda beredd torf,
älttorf. Sk. (Ing.). Älte-tór(v), mögj-tór(v), m.
id. Sk. (Ox.). D. pludderørv.
PLÖDRA, plöddra, n. n. 1 pladdra hastigt,
prata mycket och osammanhängande. ”Han
plöddrar å sej”. Sk. (Ox., Ing.). Pluddra, id.
Sk. (Vemm.). Nht. plaudern; ns. pluddern; d.
pluddre; lt. blaterare.
Plóder-mólja plodder-mólja, pódder-mólja,
el. puder-mólja, f. o,sammanhängande prat,
sammelsurium. Sk.
Plöder-kar, n. plödernos, m. en som
pratar mycket ocn osammanhängande. Sk. (Ox,,
Rönneb.).
PLÖS, s. plösa 1.
PLÖSA 1, v. a. o. n. 1 1) fylla, istoppa;
fråssa. Vg. (Hof, 225). Plösa sig, id. (Spegel,
gl. 341); 2) slösa. Flösa, id. Sm. Deraf
hösomflösa, q. v.
Plös, m. 1) ursvängd vigge, som sättes på
lästen att förhöja skons öfverläder. Ög. Dykken,
m. id. Sk.,bl. m. fl.; 2) axelstycket af en
skjorta; det stycket, som sys på skjortan öfver
axeln, der tyget för mera styrka är dubbelt;
3) fet och plussig menniska. Vg. (Skarab.).
Plösande, n. öfverflöd; slöseri. Sm. Jfr
hösomplös.
PLÖSA 2, v. a. slå, klå på. Gstr. Jfr gr.
πλήσσειν.
PLÖSI, s. plussig.
PLÖSÄ, s. plut.
PLÖV, plöva, plöv-takka, s. plog.
POA, v. n. 1 ropa uthålligt. Po-anne, n.
uthållet rop. Ög. (Ydre).
PODA, v. a. 1 ympa (ett träd). Hl. (Harplinge).
D. pode, id. Ordet är troligen beslägtadt med
putta, v. a. sticka. I holländskan betyder poten,
v. a plantera; ns. paten, v. a. id. (B. W. B.
3, 298).
Pode-kvist, ns. ympqvist. Hl. D. podekvist.
Pot-äpple, n. äpple, vuxet på ympadt träd.
Hl. Jfr nht. dial. (Nassau) potte, f. blomknopp,
öga på en vinranka.
PóDDER-MóLJA, s. plödra.
PODER-VALLSK, adj. 1) underlig,
besynnerlig. Pode-vallsk, puder-vallsk el. pudder-vallsk,
id.; 2) kinkig; 3) rotvälsk. Sk. (N. Åsbo, Frosta,
Ox., Ing.). S. kudder-valsk, peri-vilsk.
PO’EN, upp-po’en, upp-hoven, adj, uppsvälld i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0537.html
