Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brödä, kakan”. Vb. Pikkja, smälla i dörrarne.
Hs. (Db.); 2) (såsom i riksspr.) hacka. Pekka,
id. Vg. m. fl.; 3) slå små, men hastiga slag med
hammare på koppar och messing. Sk.; 4) pekka
ut ögat på skomakaren, är en lek, som förekommer
synnerligen om julen, då halm är på golfvet.
Dock torde den numera vara föga bruklig. Tvenne
personer ställa sig med ryggarne mot
hvarandra i lutande ställning med en käpp, som går
mellan bådas ben och i hvilken båda hålla. Den
ene försöker att med käppen stöta i kull en på
golfvet stående halmfigur eller något mindre
föremål, under det den andre genom att styra käppen
åt sidan söker förhindra det. Vg. Fsv. pikka,
v. n. klappa, picka; om hjertat. Horol. æt. sap.
f. 10 v.; fn. pikka, sticka tidt och ofta; pjakka,
stöta, sticka; n. pikka; mht. bicken, slå, hacka,
hugga (Ben. 1, 115); nht. picken, hacka, slå små
slag; e. pick, att hacka; it. piccare; frans. piquer.
En-pikk, adv. med enkelt slag, t. ex. när
stenborr släggas med endast en slägga i st. f.
det annars brukliga sättet med två släggor. Nk.
Jórd-pikkå, f. jordhacka. N. G.
Pikka, f. ett redskap, försedt med taggar af
järntråd, hvarmed rågbröd pickas. Vb.
Pikkare, m. 1) ringare; en som ringer
tornklockorna. S. Sk.; 2) grufarbetare. Vl.
Pikkäl (pittjäl), pinkel, m. notpuls; stör,
hvarmed man vid notdragning skrämmer fisk
in i noten. Vb. Bikkäl (uttal. bittjäl), m. id.
Vb.,jtl.
Pinka, v. n. 1 slå med hammare små och
hastiga slag på koppar eller messing så att
ett klingande ljud höres. Sk. D. pinke, v. a.
id.; ns. pinken, v. n. hamra såsom smeder
(B. W. B. 3, 319).
Pinkare, m. 1) en som lagar grytor och
kitlar; deraf kedelpinkare, m. kopparslagare. Sk.;
2) landstrykare, hästskojare, stackare. Ög.,sm.
Pinkare-pakk el. pinka-byke, n.
landstrykare, hästskojare, ziguenare, som ofta äro
kittelflickare. Ög.
Pjekk (ipf.-ä), v. a. knacka, slå helt lätt.
”Han pjekkä på nobben. Han pjekkä ti döra”. Vb.
Liss-pikker, s. liten.
Pikkeli, adv. helt litet. ”Pikkeli grut”, en
den aldraminsta del af något. ”Pilleri grut”,
id. Vb.
Pikker-lundom, adj. liten af sig. Vb.
Pikkuter, adj. liten. Fl. (Pargas).
Pil (ipf.-pilä), v. n. ila snabbt som en pil.
”Han pila fram nolät vajom”. Vb. Pila (ipf.
o. sup. pila), v. n. svänga sig, röra sig hastigt
och ledigt; mest om fiskars rörelser. Fl. (GK.,
K., P.). Pela, 1) id. Fl. (NK.), vb.; 2)
hastigt, smått röra af och an med fingrar eller
tår såsom små barn pläga. Vb. D. d. pile,
löpa hastigt.
Pil-rak, adj. rak som en pil. kapprak. Sk.
Pil-unga(r), m. pl. grodungar i sitt första
tillstånd då de andas med gälar. Fl. (Öb.).
Pil-ört, f. Polygonum terrestre. S. Hl.
Pilka, v, a. 1 fånga fisk (särdeles torsk)
med ett sådant redskap. Bl.,sk. D. d. pilke.
Pill-sur, adj. mycket sur, sur som ättika.
”Drikkat ä pillsurt”. Vg.,sm. Pillanne sur,
adj. id. Vg. (Elfsb.).
Pillsk, adj. otuktig, lättfärdig, kåt, brunnsig.
Götal., fl. (Nl.).
Pillra, f. hoprullad sak. Näver-pillra,
f. Hs. (Db.).
Pimp, m. ett qvarter (brännvin). Nb. (Cal.).
Pimpel, m. flaska, brännvinsflaska. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
