Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ganta, v. n. 1 galnas, gyckla, rasa, skämta.
Bhl. (Foss), vg. (Väne h.), sm. (Östbo), dl.
(Lima).
Gantas, v. d. 1 skämta, skalkas, rasa, narras
med, vara rolig. Åm.,hs.,dl.,vg.,bhl.,hl.,sm.
Gantäs (ipf. -sä), id. Vb. Fsv. gantas, gyckla,
skämta; gl. sv. ganteri, n. skämt (Laur. Petri
Post); fn. ganta, skämta, gäckas med, gant, n.
skämt, gäck, gantalegr, löjlig, gantalæti, n. pl.
öfverdrifvet skämt; d. dial. gante, v. a. narra,
gäcka, gantes, v. d. skämta, gyckla, gant, skämt,
lek, ganteri, id.; n. gantast, gäckas, drifva
skämt; e. dial. gant, lustig, skämtsam; swz.
gänterlen, ”zänkeln”.
Ganting, m. halftokig menniska. Demin. af
gant Sk. (Vemm.).
Gantsam, adj. skämtsam. Dl. (Lima.).
Gantum, adj. fånig, halftokig. Dl. (Våmh.).
Gjån, m. narr. G. (enl. Ihre, DL. 56).
Gjånä (ipf. gjåndä), v. n. 1) bete sig som
en narr, bära sig åt som en tok; 2) lättfärdigt
skämta. G.
Gjånugur, adj. yr och obetänksam. G.
GAN 2, f. 1) gap, inre delen af munnen, gom.
Ög.,sm.,kl.,sk.,kl.,bl.; 2) mun. ”Gager i gana”,
stor i munnen, dryg. Hs. ”Han ä stor i gano”,
han är högljudd, talar något sturskt. Vb., mp.
”Höger i gane”, stortalig. Fl.(Nl.); 3) gäl (på
fiskar). Hs.,dl.,vg.—sk. Gan, -a, f. id. Vb.,mp.;
deraf fiskgan. N. gan, n. a) hufvud och inelfvor
af sill eller annan småfisk; b) fiskgäl; fn. gin, gap.
Gana, v. n. 1 1) gapa, se i vädret med
öppen mun och tillbakaböjdt hufvud. ”Gana i
väret”. Ul.,vl.—sk. Gana (pr. ganur, ipf. gan,
sup. gani). G.; 2) stå och undra på något.
”Gana på”, begapa. Ul. Fe. ganjan, geonan,
gapa; nht. gähnen; fn. gina (gein, genit), id.,
jfr gr. χαίνειν, id. S. ginnäs.
Gangsa, v. n. 1 slänga otäckt med nacken
(såsom ett fräckt fruntimmer). Vg.
Gangsla, v. n. 1 se sig omkring under
arbetet, icke vara flitig. Hl. (Skällinge, Värö).
Gangsle, n. skymford, i synnerhet till ett
”gangslande” fruntimmer. Hl. (Frillesås).
GANGA (pr. går, pl. gångum, ipf. gjikk, pl.
gjingum, sup. gängjiđ), v. n. 1) gå. Dl. (Mora).
Gå (ipf. gjikk, pl. gjikkum, sup. gaiiđ). Dl.
(Elfd.). Ga (pr. gar, ipf. gikk, pl. gingu, sup.
gaï). ”Ga til körkur”, gå till kyrkan. G. (F.).
Ga (gi, gangji). Fl. (Ingo). Gå (ipf. gikk, conj.
gikke, sup. gått, imp. gåkk). ”Nog gikke dä an,
om — —”. Sdm. Ga (gikk, gakk). Vb.
(Löfånger); 2) leka; om fiskar. Dl. Fsv. ganga (ipf.
gik, gek, gæk, sup. gangit el. gengii), 1) v. n. a)
gå; b) vara gångbar, i bruk (om mynt, mått, vigt);
2) v. a. verkställa (vissa juridiska handlingar):
eþ ganga. UL. VGL. ÖGL.; 3) gangas, pass. el.
gånga sik, vara utgången, ej finnas. GL.; ganga
kæpper, m. vandringsstaf, staf. S.S. 2, 48;
gangans fæ, n. (letande) fäkreatur. UL. VML.; (fe.
gangende feoh, id.); ganganz foter, m. id. VML,;
gangare, m. gångare, passgångare. St. Rimkr. 11;
(fn. gangari, m. häst. Unger, Didrik. af B.);
gangdagher, gangdagr, m. gångdag; så kallas vissa
böndagar (måndagen, tisdagen och onsdagen före
Kristi himmelsfärdsdag) då processioner anställdes
omkring gårdarne med kors, vigvatten och
helgonbilder samt under böners läsande. HL. GL. Sv.
Pr. L. XX, s. 222. Cod. A. 51, f. 58 v. J. M.
s. 268; (fn. gángdagr; fe. gangdäg; gl. d.
gangdag, id. Taussen, Sommerpost. f. 56); ganger,
gangr, m. a) gång: itus, iter. UL. VML. S.S. 2,
143; b) gångstig. GL.; c) sedvanlig gång,
sedvana. K. Karl VIII:s förordn, vid slutet af Biærk.
R. s. 51 (Hadorphs uppl.); d) anfall. Alex. M.
v. 3317: ”the giordho a persos hardhan gang”
(fn. gángr); gang-fempni? förmåga att gå. GL.;
gangkleþi, n. pl. gångkläder. GL.; gangol, adj.
som ofta går; förekommer i sammans.
brunngangol (brungangol), adj. fontivagus; bygangol,
nærgangal; (fn. gaungull, adj. som ofta går; mht
gengel, deraf irregengel, nahtgengel, vuozgengel,
m. fl. Ben. 1, 477); gangostafver, m.
vandringsstaf. S.F.S. 1,2 h. s. 9); gangs eþer, m. ed i
hufvudsaken )( takseþer. UL.; fn. gánga el. ganga (pr.
geing el. geng, ipf. gékk, pl. gėngu, sup. gengit,
p.p. genginn); fe. gangan el. gân (geóng, geng,
geóngon, gêngon; gangen, gân); fht. gangan, gân,
(ipf. giang). Graff 4, 65; mht. gangen, gân, gên
(gienc, giengen, gegangen). Ben. 1, 462; fsax.
gangan el. gân; ffris. gân; ns. gân (Richey, 69);
nht. gehen; moes. gaggan (anom. præt. gaggida);
lett. gâ; skr. gâ, gå. Enl. Grimm är mht. gân
en sammandragning af gangen, fht. gangan; Bopp
åter, stödjande sig på skr. gá, att gå, anser gân
för den ursprungliga formen; 4) talesätt:
a) Ga burrt mä byxuner, gå och göra sitt
tarf. G.
b) Ga me, dö dö, förgås. Fl. (Öb.). Fn. ganga,
ganga af, dö.
c) Ga ti bärskogs, gå till skogen att plocka
bär. Ga ti fårskogs, gå till skogen att söka får.
Ga ti lövskogs, gå till skogen att bryta löf.
Ga ti vidiskogs, gå till skogen att skära vidjor.
Fl. (Öarne i Qv.).
d) Gå an, α) gå på. ”Gå an mä arbet’, gå
på, ifrigt arbeta. Hl. Jfr e. go on; nht. angehen,
börja; β) träffa in, slå in, hända, infalla. ”Dä
gikk an att han do som ja sa’”. Kl. ”Tinget går
nu på”. Dls.
e) Gå dill, gå till döden, afrättas. Vb.
f) Gå i examen, gå i nattvardsförhör. Bl.
(Östra h.).
g) Gå i go för nåen, gå i borgen för
någon S.Sk.
h) Gå i skog, sjunka ned, gå ned; om solen.
Kl. Jfr Rimkrönikan: ”til dess sol gar ned til
vidh”.
i) Gå någon i magen, blifva förargad. Hs.—bl.
j) Gå på lykke fromme, gå på en lyckträff. ”Ja
gikk på lykke fromme hit för att råke dej”. Sk.
(Tygelsjö).
k) Gå på sårtåen, eg. gå på såriga tåen. ”Dä
går på sårtåen”, det vill ej gå fort. Hs.
l) Gå till skogs, vara i grund förstörd,
fullkomligt förolyckas. ”Dä lilla han hade, har gått till
skogs”. Kl.
m) Gå ut med jula, göra besök i julhelgen
utan att undfägnas. Hs.
n) Gå vä, dö. ”Han gikk vä”. Vb.
o) Gå vakkert, gå tyst. Bhl.
p) Gå åt dej! homma dej! utrop till hästar,
Sdm.
Förgångs-gumma, f. qvinna som vid
gästabud biträder vid uppassningen, Ul.
Förgångs-mor, f. qvinna som vid gästabud sätter fram
maten. Sm. (Vestbo).
</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0214.html
