Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BRO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brúa, v. a. anlägga bro öfver flod. träsk: d.
broe; 2) broä föjr ngn, skaffa förargelse åt
någon. G.; jfr brygga för ngn; 3) broa för sej,
lägga öfverflödigt för sig (af mat). Bl.
Broge 1, (pl. -ger), m. bro öfver en å. Vg.
(Elfsb., Skarab.).
Broge 2, pl. afhuggna trän, som läggas öfver
myrar och träsk att bana väg. Hs. (Bj.). Jfr
slagde. I swz. förekommer brüge, f. träställning,
upphöjning af bräder, golf i stall. (Stalder, 1, 233).
Brogä, v. a. 1 grusa (vägar). ”Broga (el.
brogä) mä pänga, mä fläsk, mä malt”, genom
gåfvor af dylika saker till vederbörande
tillsyningsmän skaffa sig lättnad i sin
väghållningsskyldighet. Nk. Jfr broa 1.
BRO, brå, v. a. 2 krossa, gnugga. ”Brå
”sunnder", krossa sönder. N. G.
Brogga, v. a. 1 krossa. ”Brogga salt”. Hs.
Nht. bröckeln, v. a. krossa, söndergnugga.
Broggug, adj. ojemn. ”Broggug väg”. Hs.
BRODDVÄV, m. groft lärft, väf emellan lärft
och blaggarn. Bröddväv, id. Ög. Bråss-väv,
bröss-väv. Vg.
BRO-HÄST, m. det trä i en qvarn, på hvilket
långjernet hvilar. Sk. (Vemm., Gärds).
BROJA, v. n. 1 1) vara brunstig; om björn,
hund, katt. ”Bjönnen brójär”. Dl. (Elfd., Våmh.).
Bröja, id. Dl. (Ohre), Blåsa, v. n. id.; om
björnen. ”Bjenn, han blås”. Dl. (Malung); 2) vara
kåt; föraktligt om menniskor. Dl. (Elfd.). S.
brunnda. Måhända befryndadt med gael. breugh,
v. ”to cajole, caress; to sooth” eller nht. brühen,
v. a. & n. koka, sjuda. (Gr. wb. 1, 24).
Broj, adj. löpsk, kåt. Dl. (Elfd., Våmh.).
Bröj. Dl. (Ohre).
Broj-tid, m. brunst-tid; tiden om hösten då
björn, varg m. f1. vilda djur äro brunstiga. Dl.
(Elfd.).
BROK 1, m. 1) brokig häst. Vb.,mp.; 2) f. a)
brokigt sto. Vb. mp.: b) brokigt, mångfärgadt tyg,
kläde. Vb.
BROK 2, m. mörk fläck. Fl. (Nl.), Wormsö, Wi.
BROK 3, f. 1) byxor, benkläder. Vb.,jtl. hj.,hs..
dl.,nk.,ög.,vg. Plur. brokär. ”Hä ä bättre gå en
krok, än väta en brok”. Ordspr. Hs. (Db.).
”Bättre gå en krok, än väät si brok”, bättre gå en
krok (omkring en sjö), än blöta sina byxor; bättre
vara försigtig än ge sig i faran. Jtl. Brok, -a, f.
Mp. Brakkur, f. pl. byxor. Hs.,dl. (Mora, Elfd.,
Orsa, Ohre). Brakker (def. brakkera), f. pl. Sm.
(Östbo; nästan obrukl.). Brakkor, f. pl. Fl. (Nl.).
Brakk, f. Vb. Brakka (pl. -kur), f. id. Ö.D1.
(Leksand, Orsa, Våmh., Elfd. [Vesa, Eversberg,
Dysberg]). V. Dl. (Malung,Nås,Floda). Brakkä,
-a, f. Mp.; 2) ett lintyg, som lägges emellan
benen på små barn. Ög.; 3) ox-sele (af
sadelgjordsväf). Oxabrok, f. Nk. Fsv. brok, f. byxa.
(Biærk. R., GL., S. F. S. 1, 3 h.); deraf broka
bælti, brokbælte, n. bälte, hvarmed byxorna
hållas uppe. (Biærk. R.); fn. brók (pl. brækr), f.
byxor, benkläder: n. brok (pl. brök’er), f.; fe.
bróc, brêk; e. breeches; holl. broek, f.: fht. pruoh.
(Graff 3, 277): mht. bruoch, f. (Ben. 1, 270); bay.
bruech, f. (Schmeller 1, 248): armor. bragez; ns.
brook. (B. W. B.); brök. (Danneil): nfris. brak
el. bräk (pl. braken) el. bräke (pl. brêk); ffris.
brok, brek; irl. broages; it. braca; sp., port.
braga; frans, bragues, pl.; med. lat. braca, bracca,
som är lånadt från galliska tungan. Ordet är
ursprungligen keltiskt.
Brakk-stut, m. slag i stussen (på barn).
Åm. (Stigsjö).
Broga-kil, m. ljumske. Sk. (Herrestads h.).
Broken, def. gren. Dl. (Hülph. Dagb. 271).
Brok-kil, m. byxlucka. Hs.(Db.).
Brok-spjäll, n. i. q. brok-kil. Hs.(Db.)
Brok-trasa, f. blöja. Dl.
Harabrakka. f. mes, rädd menniska (så att
han darrar i byxorna). Vb.
Knebrok. (pl. knebrökär), f. kortbyxa. Dl.
(Elfd.). Knibrok. Dl. (Våmh.).
Kni-brakkur, f. pl. knäbyxor, kortbyxor.
Dl. (Orsa).
BROKA, f. konstigt fruntimmer, illa kändt
fruntimmer. ”Har broka nu åter va’tt framme?” Sm.
(Enl. L—n). Jfr fn. broka, f. qvinna. (S. E. 2,
489); eller måhända it. brocca, f. hora.
BROKOG, adj. istadig. Åland. Antingen i st.
f. sv. bråkig, adj. (af bråka, v. n.) eller af mht.
brogen. v. n. resa sig i höjden. ”Das roz
begundc sêre brogen, wan er ruort ez mit den sporn”.
Lanzelet, 409.
BROMBÄR, n. björnbär: Rubus fruticosus. Ul.
Nht. brombeere, f.; e. bramble berries.
BROMLA, v. n. 1 doft sorla (såsom t. ex. en
geting). Sk. (Hjernarp i Bjäre h.). Fn. brumla,
v. n. brumma, (ss. björnar och tjurar): d. brumle,
sorla (om bi): nht. brömmeln, v. n. doft sorla:
brummeln, v. n. småbrumma (såsom björnar):
brummen, v. n. brumma, doft vråla, af fht.
prëman, mht. brëmen. v. n. sonitum edere. Jfr
brems.
BROMMA 1, v. n. 1 skära kanten af (hyflade
bräder), kanta. Sdm. Jfr brun 1.
Brom, m. skarpa kanter, som blifva vid
metallers bearbetning, såsom vid borrning, filning,
gängning, svarfning m. m. Grad, m. id. Sdm.
BROMMA 2, v. n. 1 antaga en rosaktig rodnad,
början till inflammation. ”Ja stötte mej å dä
brommar opp”. Sdm.
BROMM, s. brumm.
BROMS, s. brems.
BRONNED, s. brun 2.
BRONNLJUNG, s. brunn.
BROR-KVINNA, f. svägerska. Hl.
BRORSE, m. lille bror. Nk. (Demin.).
BROSKA, s. bruska 1.
BROSKBER, -a, f. hönsbär: Cornus Sueciea. Vb.
BROTT 1. adv. bort. ”Slinka brótt taiðe”.
förspilla tiden i sysslolöshet. Dl. (Elfd.). Fsv. brot,
id. (Kg. Styr. 39): bröt, brut, bort; fn. brott,
eg. braut, id. (af braut, f. väg). Braut heter
ursprungl, á braut el. í braut. t. ex. ”Reginn var
á braut horfinn”. På samma sätt i tyska tungan
weg, m. väg. weg, adv. bort.
Brótt, brót, n. fallande sot: epilepsia. ”Falla
i brótt (el. brót)”, få fallandesot. Sm;,ög. Brött.
”Falla i brött”. Hs.,hj. Fsv. brot, brut, n.
fallandesot. VGL.; brotfælles kranktdomber, m. id.
S.F.S. 1. 3; brotfælles sot, brotfællinga sot, f.
id. Ibm.: fn. brottfall, n. fallandesot, af brott,
adv. bort och fall, n. lapsus. Men då brótt
(eller braut), adv. bort, eg. betyder väg, skulle
man hafva anledning att antaga det talesättet:
falla i brótt ursprungligen betyder: falla i väg,
gata (af vanmagt eller sjukdom).
Brófall., n. fallandesot. Hs., hj., sm., fl.
(Öb.). Fsv. brutfall, n.
Bróttfällig. adj. som har fallandesot. Hs.
(Bj.),hj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0085.html
