- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
54

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bratare, m. den som bråtar linet. Fl. (Nl.).
Fn. brjótr, m. den som bryter.

Brate (pl. -tar), m. 1) stor hög af nedfäld
skog, hop af kullfallna trän. Hs.—sm. Bråta.
-n,
m. Vb.,mp. Bröt, -a, f. Vb.; 2) rishög,
uppkastad hög af grenar, rötter. Sdm.; 3)
stängsel af korsvis satta, störar, hvarpå unga trän
läggas för att skydda mulbete i skogen. Hs.
(Bj.). Bröde, bröte, m. gärdesgård af ris och
trän. Sk. Bråte. Hl. (Värö): 4) vild skogspark.
Sdm.; 5) svedjeland. Vl.; 6) fiskvase. ris med
pålar vid sjöstränder för fiske. Ög. (Ydre); 7)
oordnad hop af hvarjehanda skräp, grenar,
stenar, m. m., som kastas i en hög eller ”offras”,
der någon vid en väg omkommit. Nk.; jfr bål.
Fn. braut, nedbruten skog; fsv. bråte; n. brote.

Brat-fälla, f. skogshygge, hvarest virket
ligger huller om buller, Ög.

Brat-halm, m. små obunden råghalm. Nk.

Bråt-hav, n. upprörda hafsvågor. Bhl. (Oroust
o. Tj.).

Brått, n. underlaget för ”vågen” vid
stenbrytning; kubben, som ställes under den
häfstång, hvarmed man upplyfter tunga saker,
såsom större stenar o. d. Bl., fl. (Ingo). Bröte,
n. Sdm. Jfr lunnar.

Bråt-yx. f. 1) gröfre yxa vid skogs
rödjande. Bråt-ix. Hs. (Bj.); 2) sämre yxa, som
nyttjas i kök att sönderhugga ben; 3)
oordentligt fruntimmer, som alltid har ostädadt omkring
sig. Sm. Fn. britöx, f. köttyxa.

Brattla 1, v. n. 1 bråka, krångla. ”Hva
bråttlar du ätter? Hästen bråttlar”. Vg. (Skarab.).
Jfr fn. breyta, v. n. uppföra sig. ”þú breytir
úvarliga”. Kormak., 5.

Bråttla 2, v. a. 1 harfva (åkern) något
innan sädens såning. Bröttla, id. Vg.

Bränta, v. a. bryta. G.

Bröt 1, m. utbruten, afskild, utstakad teg
eller lott i skog eller äng. Skogs-, ängs-bröt,
m. Nk.

Bröt 2, f. för tillfället rödjad väg till gärde.
Kl. Fsv. braut, bröt, f. farväg. VGL.,
Runurkund. 797; bröta, v. a. rödja mark (till väg.
odling eller för byggnader); fn. braut, f. farväg;
breyta, v. a. rödja väg; häraf Braut-Anundr.

Bröta 1, v. a. 1 hugga (trän, ris) och kasta
i stora hopar. Åm.,vl.

Bröta 2, v n. 1 köra krokharf. Vl.

Bröte, n. ett mödosamt verkstäldt arbete.
”Ja ha just gjort ett riktigt bröte sen
aftvalsdags”. Sdm.

Brötel, m. stenbunden mark,, stenrör,
bevuxna med buskar. Ul. Bröttel, m. Öl.

Bröt-gille, n. gille efter verkstäld
linbrytning. Bl. Bråt-öl, n. Sm.,kl.

Kóla-bråta. m. huggen och hopsamlad
kolved. Fl. (Nl.).

Risbröte, m., risbrödagär(d)e, n.
risgärdesgård. N. Sk.

Timmerbröt, m. hop af fäldt eller kullfallet
timmer. Vl.

BRISA TILL VÄGS, v. n. 1 fara af, rusa fram
som en galning. G. Jfr brisug, brusa på.

BRISKNA, v. n. 1 börja surna; om mjölk. Vb.
Brissn’ (ipf. o. sup. -na), id. Fl. (Öb.). Bresma,
v. n. surna; om dricka. Hs. (Db.).

Brristin, adj. sur; om mjölk. Fl. (Gl. Kb.,
Kb. i Öb.).

BRISTA (pr. brist, pl. brlstum, ipf. brast, pl.
brustum, sup. brusti), v. n. brista. Dl. Brista
(pr. bristur. pl. briste, ipf. brast, pl. brustu, sup.
brusti). G. Briste (brast, bröste). N. Åm.; brist
(brast, bråsti),
Ume, Bygde. Löfånger; brist (brast,
brustä).
Skellefte. Fsv. brista; fn. bresta; fht.
brestan, prestan. (Graft 3, 271); mht. bristen;
fsax. brestan; fe. berstan; holl. bersten el. barsten.

Bresta, f. spricka a) i huden. Hs. (Db.); b)
i jern. Fl. (Nl.).

Brestug, adj. som är sprucken i skinnet.
”Jö har brestuga hänne”, jag har händer med
groft och sprucket skinn. Hs. (Db.).

Brist, m. fotlcd, vrist. Ul.,sdm.,sm. Brist,
brest.
Vg. Fotbrist. Ul. Fht., mht. rist; ns.
vrist; fe. vrist.

Bryst, n. bröst. Sk., fl. (Öb.). Braust, n. G.
Fn. brysti, brjóst; moes. brusts; fht. prust; mht..
nht. brust; holl. borst; fsax. briost; fe. brëost;
e. breast; d. bryst.

Brystdu(k), m. eg. bröstduk; en
bröstprydnad af tyg, beprydd med silfver. Sk. (Vemm.).
N. brøstduk; d. brystdug; nht. brusttuch; fn.
brjósta-dukr.

Bryst-lapp, m. väst med bakstycke af
vadmal; brukas om sommaren. Sk. (Ing.).

Bröst-boL, n. eg. bröstbord; skifva af jern
eller trä ofvan på borrskaftet, att hålla mot
bröstet vid borrning. Ög.

Bröst-lapp, m. ett trekantigt, färgadt
tygstycke, fullsatt med rosor af förgyldt eller
färgadt papper, som fruntimmer till prydnad bära
på bröstet. V. D1.

Bröst-on(d)ska, f. bröstvärk, hosta. Nk.

Bröst-pLigg, m. bröstbenets nedersta
broskartade del (processus xiphoideus). Trakten
deromkring kännes ofta ömmande vid långvariga
maglidanden, såsom kardialgi o. d.
Bröstpliggen tros då vara nedfallen och man lider af
”ängsla”. Nk.

Bröst-sve(d)e, n. sveda i maggropen,
magkramp. (Cardialgia, gastritis chronica). Nk.

BRISUG, brisi, adj. vresig. G.

BRITSA, v. a. 1 slå. Sm.,kl.(Stranda). Nht.
britschen, v. a. slå, smälla: ”ein kind auf den
hintern britschen; den arsch voll britschen”. (Grimm,
wb. 2, 393); fe. brittan, v. a. conterere, fricare;
skot. briss, briz.

Brits, n. stryk. Sm.,kl.

BRO, f. 1) anlagd väg (öfver sank mark,
genom fyllning med sten eller ock med stockar till
underlag). Nk.; deraf kavel-bro, f. Vm.; 2) trappa
utanför ett boningshus, farstubro. Dl.,fl. Brona.
f. def. Dls. Broen. f. def. Fl. (Öb., Nl.). Bru,
f. id. Dl. (Elfd., Våmh.). Fsv. bro, f. a) eg.
anlagd väg (genom fyllning, stock- eller
stenläggning o. d.): b) bro öfver vatten. VGL.; deraf
bryggja f. pons littoreus; (deminut.). UL.; bryggiu
sporþer,
in. ändan af en brygga. SML., ÖGL.;
bryggiu læghi, n. (skepps) läge vid brygga. Biærk R.;
broa fall, n. försummelse att bygga eller laga bro.
UL., SML.; broa fiol, f. förstugubro, eller bro
öfver landsvägsgropen utanför gårdsporten. ÖGL.
Jfr fiöl); broa-flokker, m. den flock som handlar
om broar. SML.; broa gierþ, f. väglagning; broan,
f. id. GL,; broa namd, f. nämd, förordnad att
besigtiga en bro. ÖGL.; broa syn, f. besigtning af en
bro. ÖGL.; fn. brú, f. a) bro; b) mark, botten.

Broa, v. a. 1 1) anlägga eller underhålla en
väg. Sm.,sk.,hl.,bl.,g. Fsv. broa. v. a. a)
anlägga väg. UL., VGL.: b) laga väg. GL.; fn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free