- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
218

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medverkat till det gamla samhällsskickets omstörtning, och de
fruktansvärda angrepp, han alt emellanåt riktade mot
hofpartiet och den neckerska ministären[1]. Denna revolutionära
våldsamhet i hans uppträdande i förening med hans föregående
lif, skapade emellertid mellan honom och »de opartiske» en
klyfta, som Malouet ensam bland desse synes hafva sökt fylla.
Nu slöt han sig ej till något visst parti; han utgjorde, har man
träffande sagt, ensam ett sådant.

Den allmänna karaktären af hans politiska system känna
vi redan. Det återstår oss här att angifva hans ställning till
de mera speciella författningsfrågorna. Att han lika väl som
Malouet och dennes vänner var öfvertygad om
nödvändigheten af en motvigt mot folkväldet, ligger i öppen dag, men
han trodde ej, åtminstone ej vid denna tid, att i Frankrike
denna motvigt borde sökas i ett öfverhus, emedan ett sådant
skulle blifva en tillflykt för aristokratien, som han föraktade
och — hatade. Han ville i stället helt och hållet söka den
i det kungliga vetot, förenadt med rätt att genom riksdagens
upplösning vädja till folket[2]. Fri som han var från all
doktrinär ensidighet, trodde han ej häller att en fullständig
boskilnad mellan samhällsmakterna var ett oundgängligt vilkor
för friheten. Han ville visserligen, att konungen skulle vara


[1] I ett samtal med sin syster, markisinnan du Saillant, karaktäriserade
Mirabeau själf på följande sätt sitt förhållande under revolutionen:
»Styrelsens oduglighet och trolöshet å ena sidan och ömkligheten och
oskickligheten hos det mot revolutionen fiendtliga partiet å andra sidan hafva mer
än en gång kommit mig att öfverskrida måttan, men jag har aldrig
öfvergifvit principen, äfven då man tvungit mig att öfverdrifva dess tillämpning,
och jag har alltid önskat att hålla mig till eller återgå till den gyllene
medelvägen (au juste millieu).» Markisinnan inberättade, troligen på
uppdrag af Mirabeau, detta för hans hustru. (Bacourt a. a. I s. 428.)
Om Mirabeau fått lefva längre, hade antagligen en försoning kommit till
stånd mellan de frånskilda makarne. Efter Mirabeaus död gifte hans hustru
om sig, men blifven enka, visade hon den varmaste hängifvenhet för
Mirabeaus minne.
[2] Se t. ex. hans yttrande i församlingen den 1 Sept. 1789. Med
afseende på 2-kammaresystemet förklarade han den 8 September, att han ville
hafva 2 kammare om de blott vore 2 sektioner af en, men att, om den ena
skulle ha veto mot den andra, ville han hafva en, d. v. s. han förkastade
ett öfverhus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free