Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon af sina älsklingsteorier offrade de alt[1]. Ännu mindre
dugde de till folkledare; respektabla som de voro, kände de
blott leda och afsmak vid åsynen af den framträdande
folkyran och blefvo också snart föremål för häftiga anfall i
Palais-Royal. De hade hoppats att finna ett kraftigt stöd hos
Lafayette, som visserligen nu ej deltog i församlingens arbeten,
sedan han blifvit chef för den parisiska krigsmakten, men
såsom sådan kanske var den mäktigaste mannen i riket. Om
också i åtskilligt delande deras åsigter, var dock
upphofsmannen till rättighetsförklaringen ej hågad att göra sig
solidarisk med ett parti, som hyste så stark misstro till folkviljans
ofelbarhet[2]. Framför alt hade de varit lämpliga att utgöra
kärnan till ett konstitutionelt regeringsparti och önskade äfven
att få intaga en sådan ställning, men äfven härutinnan rönte
de blott missräkningar. Då de sökte närma sig konungen,
funno de denne ohjälplig såsom alltid. Efter Bastiljens
stormning ville de t. ex. förmå honom att flytta församlingen från
Versailles till någon från det farliga Paris mera aflägsen ort,
men konungen somnade, medan Necker och Montmorin, som
voro vunna för förslaget, föredrogo det, och vid uppvaknandet
sade han blott: »Nej»[3]. För öfrigt hörde det till Neckers
politiska kortsynthet, att han ej insåg vigten af att söka
skaffa regeringen starka bundsförvandter inom
representationen. Han beundrade, äfven han, den engelska författningen,
men ehuru han underhöll förbindelsen med Malouet och
dennes vänner, hade de dock ej att af honom påräkna någon
verklig hjälp. Vid vigtiga tillfällen ökade han i stället, genom
sin oskicklighet, svårigheterna i deras uppgift.
Till högra centern borde äfven Mirabeau hafva hört,
om afseende fästs mera vid de åsigter han förfäktade rörande
den nya författningen än på den hänsynslöshet, hvarmed han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
