Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
son Hall, hade Lady Sarah 0’Brian, Earlens af
Ilchester dotter, artigt hållit till godo med
indiankvinnans gästfrihet och komplimenterat hennes
skönhet.
Hon var vacker ännu, Molly, kraftig och
välväxt, smidig som en panter, mycket mörk,
och hennes hy hade blott en svag, nästan
klädsam antydning af hennes »röda» härstamning.
I synnerhet voro hennes ögon egendomligt
vackra — aflånga, gulbruna, med vildinnans
glänsande, skarpa och vaksamma blick. Hon var
i dag klädd i en saffransgul siden-»sacc/ue»,
sydd efter franskt mod, och hennes svarta hår
satt lika högt och konstigt upptornadt på hjässan
under den stora sneda Marie-Antoinette-hatten
som någonsin de öfriga damernas. Men
högklackade skor hade hon aldrig kunnat förmå
sig att bära, och Marion visste, att då hon nu
så kattlikt mjukt gled fram öfver det långa
sals-golfvet, så var det därför, att hon omöjligt kunde
låta bli att gå med veritabla mockasiner, hvilka
hon emellertid alltid omsorgsfullt dolde under
sina ovanligt långa kjolar.
»God dag, Myladyl God dag, damer!»
hälsade mistress Molly med en djup och särdeles
graciös nigning. »Hvar håller Sir John, vår
herre, hus?»
Lady Johnson såg sig hjälplöst omkring
på de andra. »Han är borta,» sade hon matt.
»Håller sig undan, förstås,» hånade Molly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
