Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNORNA OCH ÖDET 259
som lösrifna stag, då vinden tog i om nätterna och
ryckte i hakarna för fönsterluckorna.
I trädgårdsrabatterna blefvo de sena astrarna
brunsvedda af frosten, och stamrosorna lindades med
täta hvarf af bastmattor och säckväf.
En kväll kom Ellen, då lektor Hellner icke väntat
henne. Det var redan sent, efter supédags, och ute
tjöt en storm, som snodde rundt med alla flöjlar
och skorstenshufvar.
Men hon hade stora nyheter och kunde inte
vänta till nästa morgon. Farbror måste veta detl
Hon var så ifrig, så glad, att hon knappast gaf
sig tid att få af sig kappan och taga plats, förrän
hon började berätta.
Det hade lyckats, det var klart! Det hade
varit telegram från Knut. Han hade tagit sin sista
tentamen — i öfvermorgon var han kandidat! Och
han hade fatt platsen! Att tillträda genast —
bröllop alltså! 2,400 i lön — det räckte, de skulle
hushålla. Och hon skulle göra nytta, hon med.
Hon planerade redan lektioner i engelska och
handarbete — å, hon skulle gå i land med det perfekt!
»Nå, gratulerar! Kära Ellen, det var då
nyheter. Tänk bara så roligt!»
Ja, nog var det roligt. Och det allra roligaste
— för ögonblicket — det var, att hon hade fatt
föräldrarnas tillåtelse att fara upp till Uppsala och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
