Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
Besöken från våren upprepades åter. Som då
kunde han syssla med sitt arbete och hon sitta
med sin sömnad tyst i en stol bredvid. Men ofta
såg han förstulet upp från böckerna eller papperen
framför sig och betraktade henne. Hon märkte det
ej, hon satt med ryggen halft åt honom, för att
ljusskenet från arbetslampan skulle lysa öfver det,
hon hade för händer. Och stundom såg han då,
hur hon lät sömnaden falla och satt med händerna
i knät stirrande ut framför sig. Så sitta de heliga
gudsmödrarna på florentinarnas altartaflor, tänkte
han, i dröm och undran öfver sina egna ljufva
hemligheter. Som de lyssna på änglabarnens harpor
och pipor omkring sig, så lyssnar hon nu på sitt
eget blods sång och sin bidande lyckas spelande
visor.
Snart sitter hon där ej längre, tänkte han också.
Snart är det en annan, som sitter så här bakom
henne och ser på hennes nacke och blonda hår,
och hon sitter där och drömmer om honom...
Och när han åter böjde sig ned öfver
kriaböckerna, kunde han ej hjälpa, att tankarna
oupphörligt förirrade sig tillbaka där de nyss voro. —
Hösten kom brådskande och oförberedd detta
år. Redan i oktobers första vecka hade trädens löf
blåst af, och vildvinets torra ris slog mot väggarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
