Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med dem. Hu! hu!» – Han började lägga. – »Spelar min
herre kort?» – »Å ja, ehuru just icke med någon fortune.»
– »Nå, nå, alla barn i början. Ont vi skulle fresta på ett
parti piket? Hvad säger herrn?» – »Må göra!» – Majoren
sprang upp från soffan, ett bord framdrogs, och innan några
minuter talades icke mer hvarken om feber eller frossa.
Den tredje, jag menar C:s rol, återstod. »Hvar hafva
vi den charmanta frun?» sade han tyst för sig sjelf. Med
en kännares blick öfverfor han i en sekund hela
fruntimmersskaran. – »Den der med det korta lifvet kan det visst
icke vara. Hon ser mig för tåpig ut. Icke heller hon med
florshatten, att döma efter gången. Men den der brunetten,
hvars ögon i hvart ögonblick tyckas säga; kom hit, kom
bit; ja, min själ är det icke hon. Hvilken nätt, sväfvande
fot! Och den vackra törnrosen, som undanstuckit sina taggar
bland de mörka hårlockarne! Huru väl inpassad! Och
schaletten, alldeles som en fjärilvinge, ett rodnande liljeblad
eller en genomskinlig dimma med guld och purpurkanter.
»Ja, det är hon.» – Han skyndade dit. Genast
uppstod ett lifligt samtal. Hennes dragande ögon liksom
fängslade i ögonblicket. Stundom lade hon hufvudet litet
på sned, och derpå följde en ström af smålöje från läppen,
liksom en champagneflod från en purpurpip. En vals spelades
upp. Fänriken bjöd henne sin hand. Hon räckte
sin, lade den andra på hans axel, och nu hvirflade det af
längs utåt salongen. C. grep sig nog våldsamt an, flög
med sin dam lik en komet förbi alla de öfrige cirklande
planeterna; den fjäderlätta frun blef hufvudyr, föll svimmande
i hans armar, och, som hon föll på hans högra arm,
lyfte han henne upp, lik trädgårdsmästaren en blomsterqvast,
och, understödd af den andra, bar den vackra afdånade
liljan i toilettrummet och nedsatte henne på soffan.
I en blink var eau-de-cologne-flaskan till hands, klädning
och snörlif baktill upplösta, och nu öfverlemnade han i de
tillskyndande damernas vård den småningnom vederqvicknande sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
