Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fans icke der. Han genomlopp sidorummen. Han fans
icke der. Han gick ut i matsalen. Han fans icke der. Han
undrade, frågade, letade; ingen menniska hade sett till honom.
Slutligen hviskade någon med en hemlighetsfull min
i fänrikens öra, att majoren gått in att lägga sig i ett af
uppasserskornas rum, emedan han ej befunne sig väl. Under
förevändning att fråga efter någon af betjeningen steg B.
in. En man framstälde sig här för hans ögon, liggande
på en soffa mod en grön yllekjortel öfver magen, axlarne
och halfva benen, och en stoldyna till hufvudgärd. De afdragna
stöflarne stodo och lutade sig mot hvar annan vid
kakelugnen, och rocken hängde på en spik bakom hufvudet.
Mannen låg hopkrumpen, huttrade och frös. – »Förlåt mig
jag stiger in, hur står till, herr major?» – »Mycket ruskigt,
hu! hu!» – »Ni har kanske förkylt er.» – »Troligen. Det
är nu andra gången i år, man narrat mig på de fördömda
balerna, och hvar gång har jag på dem blifvit opasslig,
hu! hu!» – »Ett par koppar fläderté skulle kanske inte
skada, det plär befordra svettning.» – »Åh! här hjelper
ingenting.» – »Kanske man skulle tillkalla doktor. Om
jag ej bedrager mig, befinner han sig derute i danssalongen.»
– »För all del, min herre, gör sig ej besvär!» – »Ursäkta,
att jag kom och störde;» härvid gjorde fänriken min af
att gå: »För all del, min herre, stanna qvar en stund. Det
är alltid en lindring för den sjuke, hu! hu! att få förkorta
tiden med ett angenämt samtal. Hu! hu!» – En paus.
Fänriken nedsatte sig på en stol bredvid soffan, framtog,
liksom händelsevis, en kortlek och började bläddra i
den samma. Det var märkeligt att se, huru majorens ögon
begynte allt mer och mer glänsa, liksom en katts vid åsynen
af en råtta. Slutligen kunde han ej hålla sig längre. –
»Hvad är det? hvad är det?» – »Åh! det är bara en kortlek.»
– »Ack! förlåt mig, får jag se! De äro rätt snygga
och falla sig lätta i handen. Jag ser, de äro af Karlshamns
tillverkning, ehuru, oss emellan sagdt, de äro utländska.
Der har det misslyckats. Kung David har fått en suddig
näsa. Om jag skulle försöka, hu! hu! lägga litet patience
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
