Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Pastoral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väfnader höljde det daggiga gräset,
Hagtornet gungade härfvor af garn.
Nedanför sluttningen, närmare näset
Sprungo små glada och trefliga barn,
Jagade fjärilen för sig på slätten,
Stannade stundom att lyssna på vätten,
Hvilken, med stämma så klingande, klar,
Gäckande stod bakom väldiga jetten –
Berget – och skallade mångdubbla svar.
Skymtande fram, liksom solen emellan
Lundarnes löfverk i blossande brand,
Mjölkflickan ilade tvärs öfver fällan,
Prydd med en halmhatt och högröda band.
Locken omdansade purprade kinden,
Himmelsblå kjortelen smektes af vinden,
Och när hon nalkades dalen vid sjön,
Boskapen väntande stod ned vid grinden,
Halsarne sträckta mot kommande mön.
Sådan var taflan af dagrandens ljusning,
Frisk och ungdomlig i allt, hvad hon bar,
Sådan den vänliga, milda förtjusning,
Morgonen spred från sin lysande char.
Dufva och fjäril, som luftrymden plöjde,
Öar, som gömdes och åter sig röjde
Mellan de mossiga klippornas höjd,
Blommande stigar, som slingrigt sig böjde;
Allt gaf åt känslan hänryckning och fröjd.
Ock när då dagen mot vester sågs stupa,
Kastande mattade strålar omkring,
Qvällsolen ner i det dolda, det djupa
Sänkte sin lysande, rullande ring;
Lågorna brunno på björkarnas toppar
Och uti rosens halft öppnade knoppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
