Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gaf presidenten stor makt vid lagarnas tillämpning mot de laglösa banden.
Detta »ingrepp» i sydstaternas »inre angelägenheter» ogillades dock på det högsta
af demokraterna.
Alla dessa oroligheter och den fargade befolkningens värnlösa ställning blefvo
naturligtvis föremål för många frihetsvänners arbete och omsorg, och det var
naturligt, att redan vid första kongressen efter krigets slut »negerfrågan» åter skulle
bli en af de viktigaste. »Slaffrågan» var förbi; negrerna voro visserligen frigjorda,
men denna frigörelse behöfde ytterligare stadgas och stadfästas genom
konstitutionellt gällande lagar. Det »trettonde amendementet» blef alltså antaget, hvarigenom
påböds, att »i Förenta Staterna, liksom å hvarje under deras jurisdiktion hörande
ort, skall det hvarken finnas slafveri eller ofrivilligt arbete, så framt ej detta arbete
är straffet för ett brott, hvartill personen i fråga blifvit lagligen förvunnen».
Men detta amendement hvarken skyddade negrerna mot förföljelse, ej heller
gaf det dem medborgerliga rättigheter. Och åter kommo kongress och president
i konflikt med hvarandra. Ty, sade den senare, »kan väl förnuftigtvis antagas, att
fyra millioner nyss ur slafveriet befriade negrer äga de erforderliga egenskaperna
för att kunna utöfva full medborgarrätt, under det den bildade utländingen måste
genomgå en pröfvotid af fem år för att bli medborgare?»
Det »fjortonde amendementet» blef dock antaget, hvarigenom dels skydd,
dels medborgarrätt tillerkändes de färgade, det senare dock i sådana ordalag, att
det hemställdes åt de respektiva staterna att antingen låta negrerna rösta och
därigenom sända flera representanter till kongressen eller anse dem såsom icke
röstberättigade och därigenom hafva farre kongressdeputerade. —
Från och med det konstitutionella antagandet af det trettonde amendementet
var arbetet för slafemancipationen ett fullbordadt faktum.
Abolitionister och antislafveriföreningar hade spelat ut sin roll och nått sitt
mål. Deras nära sekellånga kamp var slut, hade krönts af en storartad seger.
Nu var tiden kommen, då vapnen kunde nedläggas och den outtröttlige
stridsmannen få hvila.
Den 31 december 1865 utkom också det sista numret af Garrisons
»Liberator». Det innehöll hans första hälsningstal af den 1 januari 1831 samt hans
af-skedsord, hvari han säger sig hafva nått sitt syfte — afskaffande af själfva
slafveriet — och åt andra öfverlämnar fullbordandet eller rättare fullkomnandet af
emancipationen. »Jag började», heter det bland annat, »’the Liberator’ utan att
äga en enda prenumerant, och jag upphör med den — det är mig en oblandad
tillfredsställelse att säga detta — utan ett öres pekuniär vinst af trettiofem års
träget arbete.–-Aldrig förr har en tidning haft att kämpa emot ett sådant
motstånd, aldrig förr har någon blifvit så oföränderligt hånad och förlöjligad.
Om den uppträdt för alla af Guds och statens lagar förbjudna brott, i stället för
att försvara den förtryckta och lidande mänsklighetens heliga rättigheter, skulle
den icke hafva lidit häftigare förföljelse eller blifvit mera oförsonligt hatad.–»
Sedan han till sist aftryckt hela det trettonde amendementet, slutar han sitt
lifsverk med dessa dityvambiska ord:
»Fröjdens och prisen och lofven Gud, I, som så länge och så outtröttligt
hafven deltagit i den stora stridens alla skiftningar och pröfningar! Efter att hafva
sått i tårar, skörden I nu i glädje. Hell dig, förlossade, pånvttfödda Amerika!
Hell eder, Norden och Södern, Östern och Västern! Hell, Fredens, Frihetens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
