Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än förut, och det tycktes en tid, som om presidentens ord skulle innebära en
sanning: »Det bästa de kunna göra är att emigrera till ett annat land».
Presidentens enda fordran af sydstaterna med hänsyn till negrerna var, att
dessa inför rätta skulle få uppträda såsom vittnen och målsmän samt erhålla nödig
undervisning; men ej ens för en »fri man» så naturliga rättigheter beviljades dem.
En hvar, som försökte bli de okunniga negrernas lärare, förföljdes, och allt
fortfarande var det i dessa stater ett brott, om en färgad man vågade inträda i en offentlig
församling af hvita, åka i en järnvägskupé, upptagen af hvita, o. s. v. För dessa
»brott» blef ban dömd att stå i stocken, att. erhålla ett visst antal piskrapp m. m.
Till och med innehafvandet af en bowieknif, ett gevär eller något annat vapen var
nog för att förskaffa negern ett dylikt straff, och flera stater antogo lagar, som
förvägrade den färgade rasen att besitta fast egendom. De forna slafägarne hade
dessutom svårt att sätta sig in i det faktum, att de förlorat sin tvåhundraåriga
rätt att efter behag piska och döda negrerna. Grymma våldsgärningar hörde
alltjämt till ordningen för dagen, framkallade af hat och hämdkänsla.
Den beryktade hemlighetsfulla mördarliga, som fått namn Ku-KIux-Klan,
uppkom vid denna tid och fortsatte under flera år sin hemska verksamhet, som afsåg
att skrämma färgade och hvita republikaner bort från alla valurnor. Många tusen
människor blefvo öfverfallna och mördade, utsläpade från sina hem, skjutna, hängda
eller ihjälstungna, stundom stympade och lemlästade, men föröfvarne af dessa
våldsgärningar blefvo aldrig upptäckta. Hela band maskerade män brukade om
nätterna intränga i det tillämnade offrets bostad och antingen i bästa fall mörda
den olycklige på fläcken eller föra honom med sig till närmsta skog och där låta
honom undergå tortyr. Hvarken hvita eller färgade voro säkra för mördarne,
särskildt förföljdes naturligtvis unionister och republikaner. Dessa senare tvungos
stundom genom fruktansvärd misshandel att afsvärja sina republikanska åsikter.
Skräck och fasa grepo hela befolkningen, och otaliga familjer flydde undan för
att i skogarna söka skydd för mördarligan. De skildringar, som om dessa brott
lämnats af domare, advokater, präster, civila och militära ämbetsmän, soldater, kort
sagdt af män ur alla samhällsklasser, skulle kunna fylla hela volymer med
hårresande detaljer. Här ;nå endast anföras några siffror från endast de första åren
af Ku-Klux-Klans tillvaro. Så forekommo i Nord-Karolina 18 mord och 315 fall
af misshandel; i Syd-Karolina 35 mord och 276 fall af misshandel; i Georgien 29
mord och 126 misshandel; i Alabama 215 mord och 116 andra våldsgärningar; i
Florida 153 dito; i Mississippi 100 dito; i nittionio »countys» inom olika stater
forekommo 526 mord och 2,009 våldsgärningar samt i Louisiana under ett enda
år, 1868, mer än 1,000 mord.
Ligan var utomordentligt väl organiserad och hade hundratals medlemmar
inom alla samhällsklasser, ej minst bland de allra högsta. Blef någon misstänkt
och stämd inför rätta, hade han alltid i juryn ett antal medsammansvurna, som
gifvetvis frikände honom. Hemligheten rörande medlemskap m. m. uppenbarades
aldrig, men allmänt antogs, att f. d. rebellgeneralen Förrest var ligans egentlige
hufvudman. Äfven ansågs general John Gordon, som efter »Stonewall-Jacksons*
död blifvit chef för den berömda »Stonewall-brigaden», vara en dess främste ledare.
Båda blefvo ställda inför rätta, men frikända på gruijd af felande bevis.
Ej förrän än 1871 lyckades det dåvarande presidenten Grant att göra slut
på mordraseriet genom den s. k. Ku-Klux-lagen, som antogs af kongressen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
