Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SI —
snillrik författares ord, reflekterandet p& reflexionen
af en vädersols eviga återskens reflex. Också hafva
de flesta anhängare af idealismen sett sig nödsakade
att antingen förutsätta ett från sjelfmedvetandet
åt-skildt "ting i sig" såsom grund till dess konkreta
innehåll, eller ock i andens eget väsende antaga en
motsats, en duplicitet eller polaritet af tvenne
hvarandra motsatta faktorer, en reel och en ideel 101).
Sedermera lärde ock Kant, att rummet och tiden äro blett
v si ra åskådniugsformer, och att hela den sinnliga verlden
följaktligen är endast vårt sätt att uppfatta någonting i och
för sig sjelf varande. Vill nu LB påstå att man äfven bör
tänka sig våra menskliga sensationer, våra orediga
förnimmelser eller vår sinnliga phænomenverld såsom någonting i
och för och genom Gud varande, d. v. s. såsom omedelbart
tillhörande äfven honom sjelf? Och i fall han det
verkligen vill, huru skall han kunna göra det antagligt för sig
sjelf eller andra, om han ej ftr begagna sig af den
nyssnämnda påtagliga paralogismen ? Gudomligheten är föröfrigt
ej derföre tom på allt innehåll, då han har alla sina ideer
uti sig, då dessa allesammans äro lefvande, personliga
väsenden, och då de följaktligen ock äro hans förnimmelser
af sådana väsenden. Det finnes omedelbart hos honom ett
oändligt rikt lif och ett oändligt rikt kunskapsmedvetande
(se skriften "PB och hans philosophie" N:o 50); men der
finnas ej några stockar och stenar och i allmänhet ej någon
natur, såsom redan år anmärkt.
,01) Mycket naturligt, då alla de nyare Idealisterne,
Schelling och Hegel ej undantagna, varit blott relativa
I-dealister, liksom ock LB sjelf. Schelling och Hegel ville
återgifva åt den såkallade naturen den inre väsenhet eller
substantialitet, hvilken Kant och isynnerhet Fichte hade
frånkänt henne. Detta var rätt och i sin ordning; men sättet,
hvarpå de gjorde det, var orätt. De antogo att nstnren,
sådan den år ffcr oss, och den intelligens, som ir hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
