Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsfauna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Havsforskning—Havsmusfiskar
528
Havsgurka.
Havsforskning, se O c e a n o
-g r a f i.
Havsfyr, se F y r v ä s e n.
Havsgurkor, sjögurkor 1.
sjökorvar, Holotliurioi’dca,
en ordn. Tagghudingar
med vanl. långsträckt, mer 1.
mindre bilateralt symmetrisk
kropp. Kroppsväggen är
läderar-tad och innehåller ofta små,
egendomligt och vackert formade
kalkkroppar. Ambulakralfötter
med 1. utan sugskivor sitta i 5
längsrader, varav tre på den
något avplattade s, k. buksidan,
1. äro strödda över hela kroppen;
kunria även helt saknas.
Munöppningen omgives av en
tentakelkrans. Från kloaken utgår ofta
ett par trädlikt förgrenade
säckar, de ss. andningsorgan
fungerande vattenlungorna.
Flertalet H. leva på havets
botten, släktet Pelagothu’ria pela-
Havsgurka. Schematisk bild. 1.
Tentakler. — 2. Radiärt vattenkärlssystem
(avskuret). — 3. Vattenkärlssystemets
ringkanal. — 4. Stenkanalen. — 5.
Ma-dreporplattan. — 6. Könsorgan. — 7.
Tarm. — 8. Vattenlungor. — 9. Kloak.
— 10. Bakre tarmöppningen. — Jfr
Tagghudingar.
giskt. Vissa H. stöta vid stark
retning ut hela sin tarmkanal
m. fl. organ, som emellertid
därefter kunna återbildas. Arter av
släktet Syna’pta avsnöra i stället
delar av sin kropp genom starka
kontraktioner av sin
ringmuskulatur. Av Holothu’ria-axter
bere-des trepang 1. b è c h e - d e
-m e r, som särskilt i Kina
användes som födoämne och anses
verka som ett afrodisiakum. Flera
arter av H. förekomma vid vår
västkust. Se även H e t e r o m i.
Havsgösar, Sciae’nidae, en
fam. Taggfen ingar med
ryggfenans bakre, mjukstråliga
del betydligt längre än analfenan
och med vanl. taggigt gällock.
Sidolinjen fortsätter ut. på den
Havsmus.
delvis fjällbeklädda stjärtfenan.
Ktenoidfjäll. Havsgösen,
Sciae’na a’quila, är silvergrå med
brunaktig rygg, vit buk och
rödbruna fenor. Längd intill 2 m.
Medelhavet, Atlanten. En gång
funnen i Öresund.
Havskatt, se H a v k a 11.
Havsloppor, se M u s s e 1
-kräftor.
Havslök, se S j ö 1 ö k.
Havsmusfiskar, HolocFphali,
en ordn. B r o s k f i s k a r med
stort, egendomligt format huvud,
liten munöppning på undersidan
av den utdragna nosen och
tandplattor i käkarna. Gälarna äro
täckta av gällock. Två ryggfenor:
den främre är kort och hög och
försedd med en stark tagg, den
bakre långsträckt och låg.
Stjärten är lång och smal. Huden är
hos äldre H. naken, hos yngre här
och var försedd med plakoidfjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
