Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsfauna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Havsfauna
526
därför gränsen mellan ”ljuszonen”
och det mörka djuphavet 1. s. k.
abyssala området (jfr A b y
s-siska). Inom ljuszonen skiljes
mellan det litorala området 1.
strandregionen och det
pelagiska 1. öppna havets
område (jfr Plankton). Djur,
som leva på 1. invid havets
botten, kallas bentoniska (jfr
B e n t o s) och de, som leva
pela-giskt inom djuphavsområdet, b a
-typelagiska. —
Strandregionens fauna är mycket rik. Från
fastlanden föras med flodvattnet
vissa för tillväxten av
växtplank-ton viktiga näringssalter
(nitra-ter, fosfater) m. m. ut i havet.
Djur, som leva direkt av
växt-organismer, få därigenom riklig
tillgång på näring och därmed få
även ”rovdjuren” goda
livsbetingelser. Många djur inom denna
region (särskilt de bentoniska och
fiskarna) äro livligt färgade. —
Pelagiskt leva många ur djur,
maneter, vingsnäckor, kräftdjur,
salpor, fiskar m. fl. och
flertalet av de bentoniska djurens
larver. — Med hänsyn till såväl
den litorala som pelagiska faunan
kan djurgeografiskt urskiljas en
arktisk och en antarktisk
zon med låg och (relativt)
konstant temperatur och med bl. a.
vissa identiska 1. närstående arter
(se B i pol ar), en
circum-tropisk zon med konstant, hög
temperatur samt en b o r e a 1,
tempererad zon med växlande
temperatur. — I djuphavet
ha de säregna yttre
livsbetingelserna framkallat en egendomlig
fauna, anpassad efter det
ständiga mörkret och enorma
vattentrycket (lika många 100-tals
atmosfärers tryck som 1,000-tals
meters djup) etc. Salthalten är
hög, temperaturen låg (vanl. ej
långt från fryspunkten), båda
re
lativt konstanta. Enär bakterier
äro de enda växtorganismerna,
kan djurlivet i djupet (som helhet
betraktat) endast existera på de
döda organismer, som sjunka ned
från havsytan. Till bottenfaunan
höra bl. a. vissa svampdjur,
tagg-hudingar (t. ex. skaf tade
hårstjärnor), högre kräftdjur,
blötdjur och en del fiskar. De största
djupen äro relativt djurfattiga.
Batypelagiskt leva många
radio-larier, medusor, kammaneter,
högre kräftdjur, vingsnäckor,
bläckfiskar m. fl. samt flertalet
djuphavsfiskar. Dessa senare äro
utpräglade rovdjur med stort gap
och starka, dolklika tänder. De,
som leva på de större djupen,
resp, nära havsbottnen, äro
blinda och sakna fosforescerande
organ (se Fosforescens).
Många batypelagiska fiskar och
lägre djur ha däremot dylika och
dessutom ofta stora
teleskopögon. Många kräftdjur och
tagg-hudingar äro röda, andra
färglösa, fiskarna vanl. svarta.
Sim-blåsa saknas hos de flesta
djuphavsfiskar. — Jämförd med
land-faunan är II. och särskilt
djup-havsfaunan föga känd. Först med
ångkraftens och de långa
stållinornas införande har
djuphavs-forskning kunnat bedrivas mera
effektivt. Om bottenskrapor,
planktonhåvar och trålar se
Fiskredskap och O c e an o
-grafi. — Vid undersökning av
bottenprov, som insamlats under
en engelsk expedition 1857, trodde
sig Huxley 1868 ha funnit den
mest ursprungliga och lägst
stående av alla organismer (se
Ba-t h y b i u s). Mycket tyder f. ö.
på att djuphavsfaunan ej är
ursprunglig, utan att den bildats
genom invandring från
strandregionen under den mesozoiska
perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
