- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / III. Dalou-Finland /
823-824

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elbrus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

823

Elddyrkan—Eldfarliga oljor

824

Fyraskar. (Nord, mus.)

lade E. voro vätgasapparaterna,
bestående av flaskor med utspädd
syra, vari ett stycke zink
neddop-pades. Det härvid utvecklade
vätet antändes i Fürstenbergs
apparat (uppf. 1770) av
elektriska gnistor, i Döbereiners E.
(uppf. 1823) av finfördelad
platina (se Adsorption).
Föregångare till tändstickorna voro
doppelddonen (uppfunna
c:a 1800), svavlade tändstickor, i
ena änden försedda med en
tänd-sats, innehållande bl. a.
kalium-klorat och socker. Då en sådan
sticka neddoppas i svavelsyra,
utvecklas klordioxid, ett kraftigt
oxidationsmedel, som förbränner
sockret under eldfenomen. Jfr
Tänd apparat.

Elddyrkan, dyrkan av elden
ss. heligt 1. gudomligt element,
förekommer i ett flertal
religioner, i vissa former även på högre
utvecklingsstadier. Tron på
eldens övernaturliga makt har
säkerligen mycket djupa rötter i
religiöst känslo- och tankeliv, och
i polyteistiska religioner
förekommer vanligen en 1. flera
eld-gudomligheter. Framför allt
gäller E. elden på den husliga
härden, vilken är människornas vän
och beskyddare och för vilken alla
onda makter måste fly. Bekant

är parsismens höga uppskattning
av elden ss. renande och
djävuls-fördrivande element, varför i
denna religion också särskilda
eldtempel inrättats, i vilka den
heliga elden aldrig får slockna.
I det gamla Rom ägnade man
en särskild helgedom och en
ordnad kult åt hemmets heliga eld,
vilken likaledes ständigt
underhölls (se vidare Ve st a). En
annan och egenartad form av E.
möter hos de gamla indierna,
nämligen dyrkan av offrets heliga
eld, om vilken till sist liknande
spekulationer utformas som om
offerordet (jfr Brahman).
Bland mytologiska
framställningar, i vilka elden spelar en roll, är
den grekiska Prometeussagan
särskilt berömd. — Besläktad
med E. men dock av annat slag
är den magiska användningen av
elden, vilken förekommer
exempelvis i bruket att på våren tända
eldar avsedda att befordra solens
lyskraft och värme.

Eldfarliga oljor. Med en
vätskas flarn punkt förstås
den lägsta temperatur, vid vilken
vätskan avger antändbar gas.
Enligt kungl. förordn. 7 okt. 1921
räknas till E.: a) alla flytande
kolväten av olika slag med
flam-punkt vid 1. under -|- 40° C.;
b) till belysningsändamål avsedd,
renad petroleum, oavsett
flam-punkten; c) lösningar av hartser
o. a. ämnen i flytande kolväten,
såframt lösningens flampunkt
ligger vid 1. under -f- 21° C.; d)
eter, kollodium, etyl- och
amyl-acetat, kolsvavla m. fl. ämnen. E.
indelas i två klasser. Till E. av
första klass hänföras flytande
kolväten med flampunkt vid 1.
under 21° C. samt oljor, som
innefattas i grupperna c) och d).
övriga E. hänföras till E. av
andra klass. Med avseende på

Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/3/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free