Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elbrus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Elbrus—Elddon
822
E. blev redan under medeltiden
en viktig hamnstad. Polskt 1454—
1772, gav sig E. under Gustav II
Adolfs polska krig åt svenskarna
1626 och behölls till 1635. Karl
X Gustav höll E. besatt 1655—60.
Jämte Danzig behärskar E.
Weichsels mynning och har på
grund härav alltid haft stora
intäkter av transitotullarna.
E’lbrus, E 1 b u r u s,
utslocknad vulkan i Kaukasus, detta
fjällsystems högsta topp. 5,629 m.
Elbu’rs, Elburz, Albors,
en 100 mil lång bergskedja i n.
Persien, s. om Kaspiska havet.
Högsta toppen är Demavend.
Elche [eTltje], stad i prov.
Alicante, s.ö. Spanien, över den
närbelägna hamnstaden Santa
Pola äger från E. rum stor
export av vin, olja, dadlar,
palmblad, hampa, mattor m. m. Mest
bekant är måhända E. genom
den stora lund av dadelpalmer
(c:a 80,000 träd), som omger
staden. 31,000 inv.
Eld, se Förbränning.
Eldbegängelse, se L i k b e
-gängelse.
Eldbomb, behållare, fylld med
olja och bensin, som med hjälp
av en tänds ats hastigt kan
bringas till antändning. E.
utvecklar en intensiv hetta och rök
och begagnades under
världskriget liksom eldgranater
(behållare med tändsats och termit)
till inkastning i fiendens
skyddsrum, kulsprutevärn och liknande
anläggningar.
Eldborg, på 800-t. uppkommen
vulkankrater på v. Island, av
några tiotal m:s höjd. E. har sitt
namn av likheten på avstånd med
en fornborg.
Elddon, redskap, med vilka eld
frambringas. Primitiva E. finnas
av tre slag. 1) E., i vilka eld
frambringas genom gnidning av
Batwaman drillar eld.
två trästycken mot varandra.
Härvid kan en pinne gnidas i en
ränna i ett trästycke 1. ock kan
pinnen (genom att sättas i
rotation med händerna 1. en
drillbåge) fås att borra ett hål i
trästycket. I båda fallen omsättes
friktionsarbetet i värme, som
åstadkommer antändning av det
vid gnidningen bildade trämjölet.
2) E., med vilka man genom att
slå tvenne hårda föremål (stål,
flinta, kvarts, svavelkis) mot
varandra kan frambringa en
gnista, som uppfångas i fnöske
1. annat lättantändligt ämne. 3)
Pneumatiska E. brukas på
Borneo och i Bortre Indien och
bestå där av ett nedtill slutet
bamburör, i vilket en kolv är
lufttätt inpassad. Intryckes
kolven hastigt, uppvärmes den i
röret instängda luften, så att ett
på kolvens undersida anbragt
stycke fnöske fås att fatta eld.
— Hos civiliserade folk voro E.
av den under 2) angivna typen
länge vanliga. Stål, flinta och
fnöske förvarades bland allmogen
i s. k. f y r a s k a r. Mera inveck-
Drillbåge. (Nord, mus.)
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
