Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Schramm—Schröder-Devrient
256
Schramm, Paul, f. 1892,
österrikisk pianist och tonsättare,
har flerstädes vunnit
uppskattning som solospelare och
ackom-panjatör. S. har även skrivit
stycken för piano, kammarmusik,
sånger samt operabuffan Die
Rache des verhöhnten Liebhabers.
Schre’ker, Eran z, f. 1878,
österrikisk tonsättare, från 1920
ledare av musikhögskolan i
Berlin. S., som i sina ungdomsverk
stått i beroende av Brahms, har i
sin senare produktion anslutit sig
till modernistiska stilriktningar.
Bland hans verk märkes främst
en rad operor till egna texter, Der
ferne Klang (1909), Die
Gezeich-neten (1915), Der Schatzgräber
och Das Spielwerk (1920) samt
Irrelohe (1924), sånger, körverk,
orkesterstycken (kammar symfoni
för 23 soloinstrument m. m.).
Schrode’rus [skro-], Ericus,
d. 1647, yngre broder till Johan
Skytte, ”kunglig translator”,
boktryckare och författare, gjorde en
mångsidig kulturell insats som
översättare av berömda utländska
verk, främst historiska.
Schröder [skrö’-]. 1. Georg
Engelhard S., f. 1684, d.
1750, målare. S. erhöll sin första
utbildning i v. Kraffts ateljé och
gjorde under en längre studieresa
bekantskap med senbarockens
dekadenta och effektsökande
måleri. Hans produktion omfattar
altartavlor (bl. a. i
Drottningholms slottskapell), allegoriska
kompositioner och framför allt
porträtt (se ill. till Triewald).
Hans stil, som utmärkes av en
maniererad teckning och en tungt
lysande färg, bibehåller sig
oförändrad in i rokokons skede. —
2. C as par S., d. 1710,
bildhuggare. I sin konst anslöt sig S.
helt till den av Precht
introducerade Berniniriktningen; ett
ty
piskt prov på hans ansträngt
effektfulla stil är det rikt
skulptursmyckade dopkapellet i
Kungsholms kyrka (1706). Han
utförde även en marmorbyst av
Karl XI (se ill. till d. o.; 1695,
Uppsala univ.). — 3. Johan
Henrik S., f. 1791, d. 1857,
biblioteksman, bibliograf,
bibliotekarie och prof, i arkeologi och
litteraturhistoria i Uppsala 1830.
S., som utgav ett stort antal
bibliografiska och historiska arbeten,
spelade en framträdande roll i sin
tids litterära sällskapsliv i
Uppsala. — 4. Gustaf S., f. 1824,
d. 1912, författare, bekant för
sina talrika populära
skildringar från svenskt jakt- och
bruksliv (Minnen från mitt
jägar-lif, 1889; En bruksbokhållares
minnen, 2 bd, 1892—1903; En
timmermärkares minnen, 1893).
— 4. Ludvig S., f. 1836, d.
1908, dansk folkhögskoleman,
föreståndare för Askovs (se d. o.)
folkhögskola. S. var länge den
ledande inom Danmarks
folkhögskolevärld och har genom sin
lärarverksamhet och sitt
författarskap haft stor betydelse för
folkhögskolorna i hela Norden.
Schrö’der. L Friedrich
Ludwig S., f. 1744, d. 1816,
tysk skådespelare och
teaterledare, verksam i Hamburg, vars
teater han gjorde till en av de mest
framstående i Tyskland. Särskilt
intresserade sig S. för Shakspere,
vilkens dramer han införde på
den tyska scenen, om än delvis i
bearbetad form. S. skrev även
själv skådespel. — 2. Leopold
v. S., f. 1851, d. 1920, tysk
indo-log, prof, i Innsbruck 1894 och i
Wien 1899. Bland hans arbeten
märkas editioner av till
Jadjur-veda hörande texter samt Indiens
Literatur und Cultur (1887).
Schrö’der-Devrient [dovriä’g],
Ord, som ej återfinnas under Sch-, torde sökas under Sh- och Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
