Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, ryktet det löper i häl och hamn
TJtaf kungars och hjeltars ijät.
Men fan tro skogen — han efter mig gapar,
Skall säkert gripa och krossa mig ock;
Ty den, som till ljusens engel sig skapar,
Kan ock kla’ sig i furans gröngråa rock.
Jag vill slåss, jag vill strida med kött och blod;
Men i strid med osårbara andar
En kristen sig visligt ej gerna blandar,
Och fakta med blodlösen har jag ej mod.
(gömmer sig bakom ett träd.)
Elfte scenen.
DEN FÖRRE. DROTTNINGEN skyndar in.
DROTTNINGEN.
Hör, Erik, fly mig icke längre! Jag,
Jag digna vill. Låt då förbarma
Dig öfver mig, olyckliga och arma,
Som söker sorgsen dig!
ERIK.
Drag — Drag
Till afgrunden, du lockande siren,
Du skogsrå, som kan ljuft och listigt härma
En menskoröst och skepnad! Härma — närma
Dig icke hit! (ställer sig rädd bakom trädet.)
DROTTNINGEN.
Ack Erik, hör mig se’n!
Det din Katrina är, som ropar dig.
Fast rösten nästan brusten du hör qvillra,
Fast utför vanställd kind de tårar tillra,
Min Erik, hör mig, igenkänn dock mig!
ERIK (skriar, sliter barkstycken och grenar
af trädet och kastar pä henne).
Kom icke hit! Om jag ej vapen har,
Så har jag tänder, att som vilddjur bita,
Så. har jag klor, att dermed sönderslita,
Så har jag träd och stenar till försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
